Länkvärt onsdag
Habit redovisar siffrorna för modebranschen 2007. Ett år då försäljningen steg - för elfte året i rad - med sex procent och, enligt siffrorna, låg på 73,8 miljarder kronor. Motsvarande siffra elva år tidigare låg på 32,6% och den totala försäljningstillväxten under denna tid ligger på imponerande 79%. Försäljningen av accessoarer har stigit mest: den har fördubblats sedan 1996. Noterbart är också att 194 modebutiker tillkom under 2007, men att antalet renodlade herrklädesbutiker minskade med åtta.
Hela rapporten här (pdf-format).
---
Johan Larsson skrev i vintras en kort, men läsvärd krönika om mode- och designmärkenas oförmåga att kommunicera på webben. Citatet "Till och med svenska myndigheter som Skatteverket framstår som betydligt modernare organisationer än modejättarna. Modebranschen är väldigt lite webb 2.0." var ett av många jag fastnade för. Det man kan invända mot Larsson är att han tar väldigt lätta poäng genom att låta Face Hunter och The Sartorialist exemplifiera hur webben tagit makten från klädesindustrin till slutkonsumenten. Hur många gånger har vi inte hört dessa två genier tas upp när man pratar om mode på webben? Fast till Larssons försvar ska sägas att E24 och dess läsare inte direkt kan förväntas vara lika insatta i branschen som de som, utan att vara dryg, läser exempelvis den här bloggen. Det är, så att säga, en mer generell modebevakning de står för - på gott och ont.
I slutet av en annars som sagt mycket läsvärd text är Larsson emellertid ute på riktigt hal is. Detta när han drar paralleller mellan hur mycket musikbranschen tappat på att inte ha varit på hugget på webben och hur modeindustrin och de olika märkena riskerar att göra det i sinom tid, när de tappar kontakten med sina yngre potentiella kunder: "Precis som musikbranschen som förlorade initiativet till en datatillverkare med en fruktlogga och gammal hippie-vd så håller modebranschen helt på att tappa greppet om utvecklingen och förlora sin relevans för unga människor. Kanske märker de inte det ekonomiskt ännu, men vänta bara..." Såvitt känt beror den illegala nerladdningen på att en gratis produkt finns och ofta väljs före en produkt som kostar pengar. Vilka paralleller kan man i så fall dra till modeindustrin? Handen på hjärtat, hur många av er läsare har valt att inte köpa ett plagg från ett visst märke för att deras hemsida inte hållt måttet? Hur många av er har ens, medvetet eller omedvetet, blivit negativt inställda till ett modevarumärke som har en rörig hemsida? Låt gå för att man kan bli lite irriterad om exempelvis ett klädmärke inte ens har en hemsida, men i ärlighetens namn: hur ofta händer det numera?
---
Till sist: Grattis, Robin! De manliga modebloggarna tar en allt större plats, till gagn för oss alla som verkar i den här lilla nischen av media. Undertecknad - och Robin också, för den delen, kan jag berätta - har stora saker på gång. Men, ingenting är klart förrän det är klart!
---
Relaterade artiklar: Länkvärt inför helgen (9 maj).
Hela rapporten här (pdf-format).
---
Johan Larsson skrev i vintras en kort, men läsvärd krönika om mode- och designmärkenas oförmåga att kommunicera på webben. Citatet "Till och med svenska myndigheter som Skatteverket framstår som betydligt modernare organisationer än modejättarna. Modebranschen är väldigt lite webb 2.0." var ett av många jag fastnade för. Det man kan invända mot Larsson är att han tar väldigt lätta poäng genom att låta Face Hunter och The Sartorialist exemplifiera hur webben tagit makten från klädesindustrin till slutkonsumenten. Hur många gånger har vi inte hört dessa två genier tas upp när man pratar om mode på webben? Fast till Larssons försvar ska sägas att E24 och dess läsare inte direkt kan förväntas vara lika insatta i branschen som de som, utan att vara dryg, läser exempelvis den här bloggen. Det är, så att säga, en mer generell modebevakning de står för - på gott och ont.
I slutet av en annars som sagt mycket läsvärd text är Larsson emellertid ute på riktigt hal is. Detta när han drar paralleller mellan hur mycket musikbranschen tappat på att inte ha varit på hugget på webben och hur modeindustrin och de olika märkena riskerar att göra det i sinom tid, när de tappar kontakten med sina yngre potentiella kunder: "Precis som musikbranschen som förlorade initiativet till en datatillverkare med en fruktlogga och gammal hippie-vd så håller modebranschen helt på att tappa greppet om utvecklingen och förlora sin relevans för unga människor. Kanske märker de inte det ekonomiskt ännu, men vänta bara..." Såvitt känt beror den illegala nerladdningen på att en gratis produkt finns och ofta väljs före en produkt som kostar pengar. Vilka paralleller kan man i så fall dra till modeindustrin? Handen på hjärtat, hur många av er läsare har valt att inte köpa ett plagg från ett visst märke för att deras hemsida inte hållt måttet? Hur många av er har ens, medvetet eller omedvetet, blivit negativt inställda till ett modevarumärke som har en rörig hemsida? Låt gå för att man kan bli lite irriterad om exempelvis ett klädmärke inte ens har en hemsida, men i ärlighetens namn: hur ofta händer det numera?
---
Till sist: Grattis, Robin! De manliga modebloggarna tar en allt större plats, till gagn för oss alla som verkar i den här lilla nischen av media. Undertecknad - och Robin också, för den delen, kan jag berätta - har stora saker på gång. Men, ingenting är klart förrän det är klart!
---
Relaterade artiklar: Länkvärt inför helgen (9 maj).
Kommentarer
Postat av: dan s.
Flashsidorna gör att jag missar plagg jag annars kanske hade köpt. Antingen drar en housedänga igång som får mig att paniskt stänga sidan eller så är det "kreativ" navigering som gör mig irriterad.
Postat av: Matthias Rienzburg
Jag är övertygad om att Johan inte sitter och jämnför produkterna, han vet att skillnaden är stor. Utan det han poängterar är att skivbolag kan inte kommunicera med sina köpare över nätet, lika lite som modeindustrin kan.
Däremot håller jag inte med när det gäller webben som främsta kommunikation för mode. Det mänskliga mötet kan inte slå den upplevelsen internet står för. Däremot kan den kommunicera, skapa en hype, som gör köparen intresserad av märket - och på egen hand uppsöka märket.
Trackback
