Om Stockholm och lyxshoppingen
På samma sätt som att bristen på snygga lågprisherrskor är, om ni ursäktar uttrycket, akut, så är bristen på lyxherrskor likaledes skriande. Nathalie Schuterman, CC Skor i Sturegallerian och italienska lyxvarumärken i all ära, men sedan C.o.e.t stängde ner har ett hål uppstått i Shoppingstockholm. Vi killar har helt enkelt ett väldigt begränsat utbud av exklusiva skor. Exklusiva butiker som Nathalie Schuterman och Paul & Friends översköljs av feta ryska plånböcker och Malmöbutiken Très Bien Shop glädjs åt att danskarna håller koll på utvecklingen av den, för närvarande svaga, svenska kronan. Så det går bevisligen att sälja herrkläder till hutlösa priser - det verkar vara ett större problem att våga göra det. En aktör, som förut var ett undantag i stan när det gäller ljust exklusiva accessoarer, säger det som alla förmodligen tänker: "Jag skulle aldrig göra något nu. Just nu håller jag mig så långt bort från modebranschen som det bara går och avvaktar tills vi kommer in i bättre tider."
Apropå lyxvarumärken blir det snart officiellt att ett av modevärldens allra största sådana, som redan har butik i Stockholm, flyttar till en ny, större butiksyta i maj. Det blir - ytterligare - ett strålande exempel på att Stockholm är en stad där man kan bedriva butiksverksamhet. Dåliga tider eller inte.
Om H&M-imperiets utbredning och bristen på snygga lågprisherrskor
Det blir lite lätt komiskt när man kommer upp för rulltrappan vid Åhléns City och ser H&M rakt fram. Går man sedan ut på Drottninggatan mot Hötorget ser man en H&M-butik på vardera sida av Stockholms största shoppinggata. Turisterna får sig ett gott skratt, kan jag tänka.
Synd med Wedins kursomsvängning, förresten. Under just det namnet insåg man potentialen i billigare herraccessoarer och tog bland annat fram en väska i konstläder, som kom i flera olika färger och som kanske kan utses till "männens första 'it-väska'". (Signifikativt nog låg prislappen på blygsamma 299 kronor, om jag minns rätt.) Dessutom hade man långt gångna planer på att låta en ung, progressiv, manlig, svensk designer ta fram en kollektion för kedjan. Men designern la ner verksamheten och nu är alltså även Wedins saga all.
Varför ska det, för övrigt, vara så förbaskat svårt att göra snygga herrskor till ett bra pris? Genom att gräva ytterligare i bloggens arkiv (ursäkta om jag tjatar!) hittar jag dess allra första inlägg: det om skomärket NEI Stockholm. Affärsidén var lika enkel som efterlängtad: finskor som håller för 700 kronor. Men nu ligger märket på is, låter designern Hamed Tavakolizadeh hälsa, och han satsar i stället på lansering av andra modeprojekt, som jag lär få anledning att återkomma till. Men NEI Stockholm lyckades ändå med det som Din Sko, Skopunkten, Wedins och allt vad de heter hittills misslyckats kapitalt med. För, sanning att säga, när köpte du senast ett par skor därifrån? Varför måste alla dessa kedjors skor se ut som trubbiga gubbloafers alternativt dåliga kopior av Dirk Bikkembergs-sneakers? Varför går inte fler i NEI Stockholms fotspår och erbjuder moderna herrskor till bra pris? När kommer Rizzos första samarbetskollektion med en herrdesigner?
Reflektioner från Nordic Look i Riga
Undertecknad är tillbaka från Riga efter två hektiska dagar. Det var ett fantastiskt initiativ som den svenska regeringen tog när de initierade Nordic Look! Ansvariga projektledaren Marianne Randolph utnyttjade sitt kontaktnät och kontrakterade toppnamn som Peter Andersson (visningsproducent) och Naomi Itkes (stylist) till visningarna, vilket märktes.
De baltiska modemärkena sliter med produktions- och distributionsproblem och upplever en stenhård konkurrens från de italienska märkena. Oftast produceras baltiska märkens plagg bara i något enstaka exemplar! Men faktum är att Riga är en betydligt bättre shoppingstad än Stockholm. Här har otroligt många internationella high fashion-märken sina egna flagshipstores och letterna köper till och med mer kläder per capita än svenskarna! (Även om inkomstskillnaderna naturligtvis gör den siffran relativ.) Och när samma land har hela EU:s mest uppdaterade bilpark förstår man att det under en lång tid funnits ett uppdämt konsumtionsbehov som den kommunistiska Sovjetregimen byggde upp.
Enligt baltiska företrädare från olika branschorganisationer är nyfikenheten stor på svenskt mode. De svenska modevarumärkena som är närvarande i Riga kan räknas på ena handens fingrar: Lindex, Polarn & Pyret och Lars Wallin. H&M har inte en enda butik i hela Baltikum!
För de små modemärkena som var på plats var det en unik chans att visa upp sig för den baltiska och ryska marknaden. Modevisningarna i Art Spaces lokaler i Gamla Stan i Riga lockade hundratals nyfikna Rigabor och flera av märkena passade på att träffa butiker i Riga för att visa upp sina kollektioner. Alla resor var betalda för märkenas företrädare och visningarna helt kostnadsfria. Här ser man ett smakprov på hur lyckade saker och ting kan bli när staten går in och inser potentialen i olika projekt och öppnar pengapungen utefter det.
Ledsamt nog lär det dröja innan Nordic Look får en uppföljning, om den ens blir av. Det finns lösa planer på en sammankomst i Köpenhamn i december 2009, men då är det av mer teoretisk art med föreläsningar och workshops på ämnet "sustainable fashion". Det hade definitivt varit önskvärt att på samma utmärkta sätt bearbeta nya marknader, såsom Tyskland, Polen, Storbritannien eller Ryssland. Samtidigt är det svårt att klandra de regeringar som ställt upp så för att den här premiärupplagan skulle bli så lyckad som möjligt - det är helt enkelt att begära lite för mycket. Kanske bli saker och ting annorlunda när berörda parter träffats och sett hur lyckat utfall de här två dagarna fick. Men ... det känns som en senare fråga.
Copenhagen Fashion Week: Helhetsintryck
Jag var på Gallery förra sommaren, då för Manolos räkning. Jag minns att det var stort och bra, men stressigt när det var så mycket man ville se. Två upplagor senare var mässområdet utbyggt till att vara ännu större. Blev det också bättre? Nja.
De svenska märkena levererade. Our Legacy hade fullt i orderblocken, "Årets Rookie"-nominerade Uniforms For The Dedicated besöktes av den ena prestigebutiken efter den andra, Blank hade den klart coolaste montern vilket inte är så konstigt när de jobbar med sådant vid sidan om märket. Rickard Lindqvist, Julian Red och Ondo Jeans visade alla sina finaste kollektioner hittills och det fanns många andra som låg i framkant.
Men annars då? Betrakta mig nu inte som patriotisk eller insnöad, men annars då? RAF by Raf Rimons, Steven Alan, Opening Ceremony, Wood Wood och YMC var alla bra, återuppstådda varumärket Helmut Lang, Peter Jensen och Wood Wood okej. Men annars då? Nej, det var de svenska märkena som låg i framkant och i övrigt var det mesta svagt, svagt. Var var exempelvis alla nya spännande varumärken? Var fanns det progressiva, innovativa nytänkandet? Inte på Gallery i alla fall.
De stora märkena har redan slutat med orderskrivning på mässorna - sådant sköts i showroomen i stället. Och nästa steg kan mycket väl, enligt representanter från märken jag pratat med, vara att skippa Gallery helt och bara köra showroom, eftersom man ändå inte lyckas locka några nya kunder med något man (beroende på storlek på monter) plöjer ner uppemot 100 000 på. Kanske var det här sista gången de stora märkena fanns på plats. Det skulle i så fall vara tråkigt och man skulle tappa möjligheten att se allt det bra under ett och samma tak, men förhoppningsvis skulle det också öppna dörrarna för nya, mer intressanta märken, som knackar på dörren. Det 40-talet nya märken som fanns på plats den här gången var knappast chockerande bra, även om kommande inlägg kommer ta upp det fåtal som var det.
Allt som allt var det knappast bortkastad tid att åka till Köpenhamn. Men det är i showroomen det händer framöver. Inte på Galllery.
Den här veckan: Stockholm Fashion Week!
Fashionisto spekulerar: Hur bra går Stockholmsbutikerna?
Det känns därför som på förekommen anledning att lista statusen på några av de butiker och kedjor vars verksamhet finns kvar:
SOLO har en ny stark ägare i norska Varnergruppen, som tog över efter ett R'n'b på dekis. Ombyggnationen av butiken i Västerås, och senare även den på Smålandsgatan i Stockholm, satte standarden för hur samtliga SOLO-butiker runtom i landet ska se ut efter ombyggnationer och renoveringar de närmaste åren. Lagerutrymmena ska finnas ute i butiken, fokuseringen på jeans finns kvar men är inte lika framträdande ("Svensson"-konsumenten vet att den kan köpa jeans på SOLO, då behöver inte en tredjedel av butiksytan upptas av dem), mer "edgy" märken släpps fram på bekostnad av volymmärken.
SOM Concept står stadigt. Kön till skrädderiet är fortsatt lång trots flera nyanställningar där på senare tid och säkerställer bra intäkter. Mycket kommer också hända där framöver för att ta konceptet ett steg längre, berättar ägaren Simon Hjelte, och jag lovar att återkomma om det.
Grandpas inköpsansvarige Jonas Pelz uppger att resultatet under våren var bättre än förra våren. Det är i så fall såvitt jag vet den enda butik som upplevde en riktigt bra vår. Var det kanske dit alla gick? Har trogna, kapitalstarka stamkunder - och lockar hela tiden nya.
För Weekday ryktas det om H&M-köpet kommer betyda en ökad satsning på externa varumärken. Det sägs att blott fyra, fem procent av omsättningen kommer från de utomstående märkena och om den siffran, som verkar rejält låg, stämmer har i alla fall jag full förståelse för att man skiftar fokus till att satsa mer på de egna märkena. Även kring Weekday har jag saftiga nyheter, som är för tidigt att gå ut med.
PUB har fortsatta problem med kundtillströmningen. Trots massiva annonseringskampanjer och mycket press är det fortfarande fler "tant Agda 60+:or" än någon annan kundprofil man ser en vanlig kväll i varuhuset. Rykten säger att resultaten i butikerna bara är en bråkdel av vad som budgeterats och att butikerna hålls uppe av kraftigt subventionerade hyror. G-Star-butiken på gatuplanet går i vilket fall som helst fortsatt bra och alla verkar eniga om att det först är när hela varuhuset är ombyggt som man kan börja dra slutsatser.
Även för Stuk ryktas det om en ökad satsning på det egna "Gentlemen"-konceptet till förmån för externa varumärken. Den nya webshopen i augusti blir i vilket fall som helst något i hästväg på lång sikt. Till en början är det "bara" en vanlig webshop, men sedan ...
Tjallamalla verkar gå lysande på damsidan, men har svårare på herr. När de etablerade sig var det tjejerna som kom dit och handlade och så verkar det ha fortsatt att vara. Men en sen reastart och etableringen på prov i Visby nyligen tyder på bra resultat, trots konjunkturoron. Däremot ligger egna satsningen "Scene" på is tills vidare.
---
Detta var enkom Stockholmsbutikerna och jag vet att jag har läsare även i övriga landet. Problemet för mig är att jag själv sitter i Stockholm och inte har samma koll i övriga landet. Hr du hört något om någon butik i övriga landet, eller har du något annat att berätta? Maila mig på [email protected]!
Slutlig summering av modeveckan - Fashionisto tar sommaruppehåll
En vecka senare. Det kan ju tyckas vara en banalitet, en lyx, ett angenämt problem, eller vad som helst, men tre dagars modevecka tar på krafterna. Jag såg själv elva av sexton visningar, det vill säga alla förutom Hope, Hernández Cornet, Ida Sjöstedt, Acne och Minimarket. Och efter en sådan pärs som det faktiskt innebär att göra det har jag medvetet låtit det gå några dagar för att samla tankarna och intrycken. Här kommer emellertid en matig sammanfattning av Berns femte modevecka,
Var det verkligen rätt av Berns att "tajta till" schemat till att spinna över blott tre dagar? Ja!
De internationella gästerna har varken tiden eller tålamodet - hur mycket vi än skulle vilja det - att närvara vid ett par tre visningar under fyra eller fem dagars tid. Det är den bistra sanningen. Att sedan ens ifrågasätta varför den internationella närvaron ska sätta standarden för hur och på vilket sätt modeveckan ska genomföras är som att be om svenskt modes långsamma död. Man får inte underskatta fem sidor i franska Elle, eller redaktionell text till ett annonseringsvärde av 16 miljoner, som ju den senaste modeveckan genererade.
Om man ägnar några ord åt själva visningarna så håller de generellt en allt högre klass. Det känns mer och mer som att man kan betygsätta vissa av de svenska märkenas visningar som "av internationell klass" utan att bli beskylld för att vara orealistisk eller patriot.
Bäst var - tydligen - Hope. Jag säger tydligen, för vid tolvsnåret på tisdagen satt jag med inbjudan i ena handen och telefonluren i andra. En utdragen - men nödvändig - telefonintervju gjorde att "alla andra" utom jag fick njuta av det fantastiska vädret, den fantastiska inramningen på Hallwylska Palatset, danska supermodeller - och en visning av just internationell klass.
Att sedan stora märken, och då kanske i synnerhet Filippa K, (fortfarande) varken gör "visningsvänliga" eller spektakulära kollektioner är ju en vedertagen sanning numera. Men det är så vi - uppenbarligen - vill ha det; det är inte för inte som just Filippa K ligger i toppen på listorna över årlig omsättning bland modeföretagen. Filippa K levererade även den här gången kläder såsom den svenske - och i allt högre utsträckning även den utländske! - "lagom" modemedvetne konsumenten vill ha dem. Punkt.
Whyreds färgexplosion under måndagseftermiddagen satte alltså inte standarden för vad som sedan visades. Det var väl undantaget som bekräftade regeln om svenskt mode som grått, minimalistiskt, bärbart. Visningen av höstkollektionen i februari fick "modemaffian" att ta ord som "Världsklass!" till munnen. Whyred-visningen för S/S -09 var mästerligt färgkoordinerad i styling och utförande, men spretade för mycket för att kunna uppnå ett liknande omdöme. Men likväl en välbehövlig kulörchock under den annars så "pastelliga" veckan.
Hur många var vi som såg Carin Westers visning i Berzelii Park under den tidiga onsdagskvällen, egentligen? 1000-1500 sa någon, 2000 viskades det om backstage. Oavsett vilket var det, precis som förväntat, en PR-mässig utklassning Carin Wester levererade, som förmodligen även kommer ha en viss inverkan även på hur försäljningen blir av den kommande höstkollektionen.
Den femte upplagan av Berns modevecka var också den hittills bästa. Allra bäst var Nikolaj d'Etoiles, som äntligen visade på Berns. Ett Berns som Joakim Brännström som bekant nu lämnar bakom sig, för att börja jobba på en nystartad restaurang i innerstan. Svenskamerikanska Keri Ingvarsson, med bakgrund inom New York Fashion Weeks organisation, tar över som modeveckans projektledare. Och jobbet börjar direkt, berättade hon för mig när vi talades vid i förra veckan: "Amerikaner tar inte semester! Jag tar fem dagar och sedan kör jag!"
Men det gör inte Fashionisto! För nu väntar en knapp månad med en betydligt lägre uppdateringsfrekvens, eller "bloggsemester" som jag kallat den tidigare. Jag har ett uttalat mål att kunna publicera minst ett inlägg om dagen, men nyhetstorkan när nämnda "modemaffia" tar sina välbehövliga fyra veckor utan jobb gör det i princip omöjligt att nå upp till det målet. Jag vill liksom inte känna mig nödgad att leverera "Dagens outfit" för att uppnå den kvoten. Samtidigt har jag som bekant frilansjobb att fila vidare på, samt nya funktioner på Fashionisto att ta fram inför hösten. Men misströsta inte! Något eller några inlägg även under de kommande veckorna ska jag försöka få till. Och i början av augusti är Fashionisto tillbaka med full kraft inför Köpenhamns och Stockholms modeveckor.
Missa inte att Fashionisto.se också finns som Facebook-grupp och vill ni mig något går det även under de kommande veckorna bra att maila mig på [email protected].
Trevlig sommar, så vi ses i augusti igen! Preliminärt nystartsdatum blir den 4 augusti.
Till sist: Har du kommenterat ett inlägg? Kika in på det inlägget du har kommenterat under de närmaste dagarna, så ska jag skriva svar på alla kommentarer. Ett löfte inför i höst är att betydligt snabbare besvara alla era kommentarer!
Analys: Därför går butiksbranschen dåligt
Det märks överallt, att det är tuffa tider för en del. Rea-skyltar i skyltfönstren redan i maj är inte extremt - extremt i år är däremot mängden rea-skyltar. Och lika fascinerande är branschaktörernas kreativitet för att ge sken av något helt annat än att kassan är tom, omskriven i ett tidigare inlägg på den här bloggen.
Men vad beror det på, att det går så dåligt för branschen just nu?
Det finns såklart - och det har jag också varit inne på tidigare - inte bara en, inte två eller tre utan många orsaker till det. En är den första och mesta att omnämnas: begynnande lågkonjunktur. Man behöver inte vara nationalekonom att dra sig till minnes att när sämre tider väntar, märks konsumentens oro över detta på konsumtionen. Man gör inte lika många spontanköp - man gör kort och gott inte lika många köp över huvud taget.
Den stora utbredningen av lågprisklädeskedjor är ett skäl så gott som något, i synnerhet i Sverige. Därmed inte sagt att H&M, Zara och Topman gör vågen när sämre tider väntar: till och med H&M dras med en svag tillväxt. Men det säger sig självt att konsumenten som i högkonjunktur traskar in på SOLO kikar lite extra på Topmans kläder, när sämre tider nalkas, för att hårddra det hela lite.
Överetableringen på marknaden är en tredje orsak. Sveriges nio miljoner invånare räcker generellt inte för att få svenska modeföretag lönsamma, i synnerhet inte när mer och mer butiksyta upptas av utländska märken. Det har pratats ett tag nu, även på Fashionisto, om den naturliga utslagningen, som sker i branschen i sämre tider. Designers som inte får det att gå ihop slår antingen igen helt och gör något annat, blir rekryterad till någon större aktör, eller kämpar vidare i hopp om en ljusare framtid. Det här är marknadsekonomi precis enligt skolboken och det säger sig självt att nya märken 2008 går en betydligt tuffare framtid till mötes än vad de som lanserade sig exempelvis 2002 upplevde.
Den fjärde, och kanske mest intressanta, parametern är inget som egentligen över huvud taget diskuteras: relationen mellan butiken och kunden. Det normala är ju att märken presenterar sina kollektioner, butiker köper in det de vill ha och får plaggen levererade när säsongen börjar. Butikernas utbud hänger alltså helt på butiksägarnas tycke och smak och inte sällan även tron på vad som går att säljas och det är det som konsumenten hänvisas till. Men Fashionisto kan avslöja ett nytt koncept som lanseras i Sverige i höst, som låter kunden själv utgå från delar av kläder och sätta ihop plagg så som han eller hon själv vill ha dem. Det här går ju stick i stäv med det traditionella maktförhållandet som beskrivits ovan och öppnar för kunden att själv utforma sina kläder, men att göra det utifrån en vanlig butik. Tanken är att konceptet ska beställa (svensktillverkade) tyger och material utifrån efterfrågan och därmed slippa den för butiker så kostnadskrävande lagerhållningen. Och priserna för konsumenten blir inte dyrare än motsvarande plagg i butik. Fler butiker borde inspireras att låta kunden styra sitt utbud. Det ger en intressantare och mer dynamisk butikskultur och gör att den aktuella butiken slipper förlora pengar på att tvingas rea ut sina plagg. Varför har ingen tänkt på den här idén tidigare?
Analys: Svenska butiker kan rädda svenskt mode!
Jag träffade en säljarrepresentant från branschen häromveckan. Han beklagade sig lite över responsen han fick på ett av hans märken - ett jeansmärke - under en säljresa ute i landet för en tid sedan. Reaktionen han mötte i butikerna i de lite mindre städerna var unisont något i stil med: "Ett jeansmärke till, vad ska vi med det till?" Och även om Fashionisto framöver sätter luppen och lyfter fram flera högintressanta svenska jeansmärken är det kanske inte "svenska jeans i mellanprissegmentet" som säljer bäst i svenska butiker just nu. Faktum är att "svenska" märken överlag verkar sjunga på sista versen. Säljaren var inte ensam: svenska märken i svenska butiker är inte längre en given kombination.
De senaste åren har sett det ena svenska märket efter det andra göra entré på marknaden. Alla med varsin dröm om att slå hårt - att bli det nya Odd Molly, Cheap Monday eller Acne. Konkurrensen har blivit därefter: mördande. Under en längre tid har märken med mycket försäljning i de tre storstäderna beklagat sig högt och ljudligt över den stenhårda konkurrensen. Att vända sig till de lite mindre stora städerna har varit en lösning. Uppsala, Lund och Helsingborg har vardera en eller flera butiker som varit villiga att våga satsa på mindre och/eller större svenska märken, Borås och Umeå likaså. Men när även normalt så positiva och optimistiska säljare vittnar om att inställningen även där blivit hårdare mot nya svenska klädesmärken finns det egentligen bara en väg att gå: utanför landet. Ett antal svenska märken har gått just den vägen - och lyckats. Rickard Lindqvist, Julian Red - och Gudrun Sjödén! - är bara tre exempel på varumärken med en mer eller mindre ansenligt högre försäljning utomlands i Sverige. Någon sa att japaner visst aldrig verkar tröttna på svenskt mode och svensk design och det ligger nog mycket i det. Men fråga ett gäng nystartade klädesmärken som helst hur många som är villiga att lägga ut fem- eller sexsiffriga belopp på ett osäkert deltagande på en mässa i Köpenhamn, så är det lätt att förstå ytterligare en problematik i sammanhanget.
Frågan hur det kunnat bli såhär kan omöjligt ha bara ett svar, men bland annat på grund av detta:
- Sverige är ett litet land. Ett förvisso modemedvetet, men ändå litet land, med en begränsad marknad, till stor del också beroende på att ...
... Sverige är ett lågprisland. Siffror som hörts om att 70% av alla svenska män handlar på Dressmann sätter sin prägel på marknaden. Och så H&M på det!
- De märken som tidigt etablerade sig och vann mark har på kort, men i sammanhanget lång, tid byggt upp en trogen kundbas. Vill man se vad följden av detta blir räcker det att gå in exempelvis på en SOLO-butik och fråga jeansansvarige vilka jeansmärken som säljer bäst. Två svenska märken och ytterligare två amerikanska, blir nästan garanterat svaret. Vilka det är är inte svårt att räkna ut.
- De nya märken som väl får möjlighet att sälja sina produkter i butik blir oftast (inte alltid, men oftast) tvungna att göra det på kommission, alltså att butiken inte betalar något för att ta in varorna, utan i stället ersätter kreatören om och i så fall när de blir sålda. Svårt att få en trygghet i verksamheten då!
Hela landet sjuder av en världsunik kreativitet, som inte ska överskattas, men som ändå blivit internationellt uppmärksammad. Det viktiga första steget för ett nytt svenskt märke är att få börja sälja sina produkter, få synas och få betalt för dem. De svenska butikerna genomlider ofta samma konkurrens som märkena de säljer, men vem vinner på ett utbud av exakt samma märken? Fler måste gå utanför ramen, våga - och vinna! På så sätt behöver inte fallet för de svenska märkena bli så tungt, som det nu annars kan befaras bli. Upp till bevis, svenska klädesbutiker!
Analys: Separerade modeveckor i Stockholm, bra eller dåligt för svenskt mode?
Samtidigt tangerade TT:s Anna Hedlund i sin artikel, återgiven i bland annat Göteborgs-Posten, det problem som nu uppstår: de olika starka viljorna som nu ska förvalta det svenska modeundret på bästa sätt i form av största möjliga uppmärksamhet, även utanför landets gränser, till Modeveckorna i allmänhet och svenskt mode i synnerhet.
Problem uppstår redan till nästa Modevecka, som går av stapeln i sommar och som visar kollektionerna för våren och sommaren 2009. Berns i samarbete med tidningen BON har under vinjetten "Sthlm Fashion Week by Berns" presenterat vecka 27 (30/6-4/7) som "sin" modevecka, hela fem veckor före Köpenhamns av tradition starka Modevecka med mässorna CPH, Gallery och CIFF som främsta dragplåster. Och ytterligare en vecka från den nya sammanslutningen under den gamla vinjetten "Stockholm Fashion Week". Det nya är att mässorna +46, Rookies, Bomullsbörsen, Boutique Fräsh, Stockholm Modevecka och Nordens sko- och väskmässa gått ihop och kör sina mässor under samma vecka, alltså vecka 33 (11-17/8). Detta för att med gemensamma krafter lyckas locka press och inköpare till sina respektive mässor, i stället för att sprida ut dem under flera olika veckor.
Berns argument för att tidigarelägga sin mässa är de man haft sedan tidigare: de stora märkena vill visa tidigt och det är viktigt för Berns att ligga före Köpenhamn eftersom mässorna där till stor del består av svenska märken, som om de visar sina kollektioner på olika mässor i Köpenhamn innan de visar upp dem på Berns catwalk inte genererar samma uppmärksamhet i form av "nyhetens behag" till Berns och därför inte känns lika intressanta. Och för de stora märkena är den argumentationen vattentät och förståelig. Problemet blir för de mindre märkena som ligger senare i sin produktion (till stor del beroende på att de har lägre prioritet av fabrikerna som producerar dem och som även producerar andra, större märkens kläder) och därför inte har sina kollektioner klara exempelvis till vecka 27. Två mycket uppmärksammade svenska märken upplevde exempelvis exakt den problematiken redan förra sommaren, då det ena märket inte hade fått sina skor klara i tid och det andra helt sonika fick ställa in sin visning på grund av produktionsförseningar. Då kan man bara ana hur stort problemet kan komma att bli för de (ännu) mindre märkena!
Det tisslas och tasslas en hel del i branschen om vad det här kommer få för konsekvenser. Berns har fyra halva dagar (visningarna börjar vid halv tolv, tolv varje dag, det är fyra-fem per dag och den sista är klar vid nio-tiden) att fylla med visningar, men flera av de märken som visat upp sina kollektioner där under tidigare Modeveckor kommer alltså säkerligen ha uppenbara problem att hinna få sina kollektioner i tid. Och inte bara dem, det ryktas även om att betydligt större och väletablerade designers står inför samma problematik. För dem blir avvägningen svår: visa upp en kollektion som kanske inte ens är helt färdig eller gå miste om den jämförelsevis enorma publicitet en visning på Berns genererar? Det har till och med ryktats, kan Fashionisto berätta, om att några av de medelstora svenska märkena skulle gå ihop och också visa under vecka 33 eller kanske rentav under en tredje vecka i sommar på en helt annan plats i Stockholm, men det är än så länge inte mer än bara rykten.
Pajkastningen mellan de båda sidorna (Sthlm Fashion Week och Stockholm Fashion Week) har kunnat följas på debattsidorna i de senaste numren av branschtidningen Habit där branschorganisationerna anklagat Berns och BON för att med sin tidigareläggning hota framtiden för svenskt mode, medan dessa å sin sida svarat med exakt samma mynt då vecka 33 i deras ögon är på tok för sent för en svensk modevecka. Ironiskt i sammanhanget är att det ser ut som att problemet uppstår enbart under nästa upplaga av Stockholms Modevecka då den preliminära veckan för alla aktörer inklusive mässor och visningar för nästnästa upplaga är år 2009 - vecka 5!
---
Fashionisto håller er uppdaterade om de senaste svängarna i denna svenska modesoppa och rekommenderar alla intresserade att läsa nämnda debattartiklar i tidningen Habits senaste nummer. Fortsättning följer!
