I fredags kom nyheten att Our Legacy skulle släppa en kollektion exklusivt för nya butiken +46 Store. En engångsgrej? Nejdå, låter Kalle Tollmar på butiken hälsa. Varje lördag framöver ska någon eller några från var och ett av de tretton skandinaviska märken som har egen butik i +46 Stores regi finnas på plats i butiken. För att spela skivor eller släppa unika plagg eller kollektioner, eller bara finnas på plats för att visa upp sig.

Den här möjligheten pratade Oddkillarna om redan innan butiken öppnade, och det är roligt att se att de gör verklighet av den. För gemene man eller kvinna kanske inte namnet "Diana Orving" säger så mycket, men om Diana själv står och servar lördagsshoppare tjänar ju både hon och +46 Store på det.

Smart!

Besökarna på Grandpas mingelkväll för musik- och modebranschen i går kväll blev nog lite förvånade över det oväntat celebra besöket. Lagom till John ME:s livegig dök självaste Carola upp, i gott sällskap med Poodlestrummisen "Kicken". Jag iddes inte fråga vad hon gjorde där, men hon hade uppenbarligen osa:t från sin egen, privata mailadress och kanske var det just John ME (var han inte fantastiskt bra i duett med Amanda Jenssen på P3 Guld-galan, för övrigt?) som lockade dit henne. Och hon har tydligen redan sedan tidigare sällat sig till skaran av kunder som uppskattar Grandpa som koncept.

Nu vet ni.

Det sägs att "kön" för att få öppna butik på NK är längre än någon kan ana. Det stämmer nog. Och när Armani Jeans tog över Sands gamla butiksyta på herrplanet, i ett typiskt AA-läge (precis bredvid rulltrapporna, som bekant) kan jag bara tänka mig hur många aktörer som trånade efter just den lokalen.

Nästa förändring blir den 20 mars när Lyle & Scott öppnar sin första egna butik utanför Storbritannien. På NK, i samarbete med NK Sport & Fritid.

Lyle & Scotts överexponering de senaste åren är naturligtvis rolig för den svenska säljavdelningen, men samtidigt tråkigt ett hyfsat kvalitativt märke som förtjänar bättre än att dras ner i samma fack som J Lindeberg, G-Star och WE. Men man kanske får stå sitt kast när man gör limiterade kollektioner för ... MQ?

Jag gillar Agnes Braunerhielms blogg på Rodeo. (Och det är glädjande att hon gillar min!) Den behandlar av förklarliga skäl mer dam- än herrmode, men är ändå mycket inne på modebranschspåret och ett mer lättuggat alternativ till alltid lika kompetenta Habit.

I dagens inlägg om Ann-Sofie Backs höst -08 kan hon omedvetet vara ett scoop på spåret. För vad gör Weekdays Elinor Nystedt i Backs showroom i Paris? Kan det vara ett Extendedsamarbete på gång där? Det är ett långskott, visst, och stora delar av Weekdaytrojkan var på plats även i Köpenhamn. Inte bara för att Cheap Monday visade där, utan lika mycket för att hämta inspiration till de egna kollektionerna. Men visst skulle det vara roligt att se Ann-Sofie Back ny ut till alla Weekdays kunder?! Och kanske på nytt få se en herrkollektion från henne? Det var ju, som bekant, ett tag sen sist.

Apropå Weekdaysamarbetena kan man ju inte annat än lovorda deras senaste med Nakkna, egentligen innan man sett hur det ser ut. Två så på många sätt likartade koncept ska naturligtvis göra något tillsammans, och efter Nakknas lyckade jobb tillsammans med Topshop verkar samarbetskollektioner vara deras grej. Åtminstone i väntan på bättre tider, som för så många andra.

För ett år sedan hade jag precis slutat på Manolo och hade målet klart: Fashionisto skulle bli min språngbräda in i modeskriveriet på allvar. När jag skriver det här har jag flera olika uppdragsgivare som gör att jag kan jobba med det jag älskar, ett helt koppel nya som jag ska träffa eller ligger i förhandlingar med, och jag har dessutom fört mode- och musikintresserade tillsammans en gång i månaden på klubben LIFESTYLE på Berns. (Och det sistnämnda fortsätter jag med hela våren, nu närmast den 26 mars.)

Jag har under det här första året försökt erbjuda er läsare en alternativ och fördjupande bevakning om modebranschen i allmänhet och herrmodet i synnerhet. Spekulativ och ryktesbaserad understundom, visst, men det tycker jag hör till. Jag säger inte att alla uppgifter på bloggen är korrekta, men jag kittlas av tanken att saker jag är först med att skriva med stor sannolikhet stämmer. Ibland gör de det, ibland inte. Och av den respons jag fått märker jag att jag fyllt ett tomrum. Det märks också på besökssiffrorna, som fortfarande pendlar upp och ner, men ligger på några hundra unika besökare om dagen.

Inom idrotten pratar man ofta om att andra året för en nykomling är tuffast. Det stämmer inte i modevärlden! 

Tveka inte att höra av er med respons och nyhetstips!

Med hopp om trevlig läsning!

/Johan Magnusson, Fashionisto.se

Jag berättade ju om skyltdockor för många tusenlappar tidigare. Har ni sett skyddsfilmen som täcker visningsfönsterna i Boys Don't Cry-designade Solobutiken på Smålandsgatan, och som gör att plaggen blir suddiga om man ser dem från en vinkel och synliga från annan vinkel? Vet ni vad den kostar?

100 000 kronor.

För en enda butik.

Påkostat var ordet.

Lästips!

Kings Fredagspanel tilldrar sig alltid stort intresse. Ni minns väl alla den här upplagan?

Connoisseurs chefredaktör Peder Lamm medverkan här och, nu senast, här har med rätta höjts till skyarna, och det känns roligt att bedriva en modebevakning för en uppdragsgivare som inte avskräcks av lite humor.

En svensk butik som blandar externa varumärken med ett eget märke noterar en märklig koppling i försäljningen: När man har sina reatider i januari och juni säljer det egna varumärket allra bäst i webshopen, där det inte reas ut! Det säljs alltså till reapris i den fysiska butiken, men till fullpris i webshopen, men ändå är de överlägset bästa månaderna för det egna märket just när den fysiska butiken har rea på hela utbudet.

Märkligt! Någon som sitter inne med en förklaring till hur det kan komma sig?

Det är Raf Simons huvudkollektion som ska säljas på Nitty Gritty i höst och inte Jil Sander. Jag förväxlade de båda modegiganterna och beklagar det inträffade. Häftigt ändå!

Habit uppmärksammar den nya lyxskobutiken Savannahs som öppnar på Biblioteksgatan 29 i Stockholm, och kompletterar webshopen savannahs.se. "Årets nyhet i Modestockholm" hade varit om en butik av den digniteten även vågat rikta in sig på herrskor - sagt halvt på skämt halvt på allvar. Men vi är inte där än, kan konstateras, efter att ha slagit fast att även det här konceptet vänder sig till kvinnor.

På samma sätt som att bristen på snygga lågprisherrskor är, om ni ursäktar uttrycket, akut, så är bristen på lyxherrskor likaledes skriande. Nathalie Schuterman, CC Skor i Sturegallerian och italienska lyxvarumärken i all ära, men sedan C.o.e.t stängde ner har ett hål uppstått i Shoppingstockholm. Vi killar har helt enkelt ett väldigt begränsat utbud av exklusiva skor. Exklusiva butiker som Nathalie Schuterman och Paul & Friends översköljs av feta ryska plånböcker och Malmöbutiken Très Bien Shop glädjs åt att danskarna håller koll på utvecklingen av den, för närvarande svaga, svenska kronan. Så det går bevisligen att sälja herrkläder till hutlösa priser - det verkar vara ett större problem att våga göra det. En aktör, som förut var ett undantag i stan när det gäller ljust exklusiva accessoarer, säger det som alla förmodligen tänker: "Jag skulle aldrig göra något nu. Just nu håller jag mig så långt bort från modebranschen som det bara går och avvaktar tills vi kommer in i bättre tider."

Apropå lyxvarumärken blir det snart officiellt att ett av modevärldens allra största sådana, som redan har butik i Stockholm, flyttar till en ny, större butiksyta i maj. Det blir - ytterligare - ett strålande exempel på att Stockholm är en stad där man kan bedriva butiksverksamhet. Dåliga tider eller inte.

Jag kan inte undgå att ge er ytterligare en rolig(?) anekdot om vardagen som manlig modebloggare, när marknadskrafterna drar i oss. Återigen är det en känd manlig modebloggare som "råkar ut" för påstridiga företag. Han stod på jobbet en dag och blev uppringd på mobilen av ett dryckesföretag, som sa att de läst hans blogg, gillade den och gärna ville ge bort några drickor för honom att provsmaka. (I hopp om att han skulle nämna hur goda de var på bloggen, såklart.) Modebloggaren sa att visst, det kunde de väl få göra, men just nu var han på jobbet, varpå företaget frågade om de inte kunde komma dit. Modebloggaren tvekade, men sa till slut att det kunde de väl få göra.

En kort stund senare lämnades det över två fulla papperskassar med drickor till den "stackars" modebloggaren, som sedan dess förmodligen dyrt och heligt lovat sig själv att aldrig yppa ett ord om nämnda dryckesföretag.

Ja, jag säger då - återigen - det ...

Det poppade upp ett rykte häromsistens om att Carin Wester skulle stänga ner/flytta sin butik på Rörstrandsgatan. Så är inte fallet, låter Carin hälsa:
- Nej, det stämmer inte - däremot har vi flyttat vårt kontor i förra veckan, säger hon.

Tvärtom händer det nya saker på butiksfronten för Carin Wester:
- Ja, vi siktar på att öppna en butik till i Stockholms innerstad i början av nästa år. Vi letar investerare till det, avslutar hon.

I det åtråvärda hörnet Mäster Samuelsgatan-Drottninggatan låg tidigare Wedins, men där (på Wedins alltså, inte i just det hörnet) har det som ni kanske vet stormat ordentligt på sistone, och butiken är numera ett minne blott. Vilka som flyttar in? Grannen H&M, naturligtvis, som därmed utökar sin redan närmast monstruöst stora butik på ena sidan av Drottninggatan med ytterligare ett antal kvadratmeter.

Det blir lite lätt komiskt när man kommer upp för rulltrappan vid Åhléns City och ser H&M rakt fram. Går man sedan ut på Drottninggatan mot Hötorget ser man en H&M-butik på vardera sida av Stockholms största shoppinggata. Turisterna får sig ett gott skratt, kan jag tänka.

Synd med Wedins kursomsvängning, förresten. Under just det namnet insåg man potentialen i billigare herraccessoarer och tog bland annat fram en väska i konstläder, som kom i flera olika färger och som kanske kan utses till "männens första 'it-väska'". (Signifikativt nog låg prislappen på blygsamma 299 kronor, om jag minns rätt.) Dessutom hade man långt gångna planer på att låta en ung, progressiv, manlig, svensk designer ta fram en kollektion för kedjan. Men designern la ner verksamheten och nu är alltså även Wedins saga all.

Varför ska det, för övrigt, vara så förbaskat svårt att göra snygga herrskor till ett bra pris? Genom att gräva ytterligare i bloggens arkiv (ursäkta om jag tjatar!) hittar jag dess allra första inlägg: det om skomärket NEI Stockholm. Affärsidén var lika enkel som efterlängtad: finskor som håller för 700 kronor. Men nu ligger märket på is, låter designern Hamed Tavakolizadeh hälsa, och han satsar i stället på lansering av andra modeprojekt, som jag lär få anledning att återkomma till. Men NEI Stockholm lyckades ändå med det som Din Sko, Skopunkten, Wedins och allt vad de heter hittills misslyckats kapitalt med. För, sanning att säga, när köpte du senast ett par skor därifrån? Varför måste alla dessa kedjors skor se ut som trubbiga gubbloafers alternativt dåliga kopior av Dirk Bikkembergs-sneakers? Varför går inte fler i NEI Stockholms fotspår och erbjuder moderna herrskor till bra pris? När kommer Rizzos första samarbetskollektion med en herrdesigner?