Femton märken visar på Berns nästa vecka. Bland de lite mer etablerade märkena som inte gör det finns J Lindeberg (som ställer till med brakfest i morgon på Hallwylska Palatset i stället), Boomerang (som visade i dag, mer om det längre fram), Velour (har showroom vecka 33 och 34, som tidigare rapporterats), Blank (visar vecka 33), Nakkna, Björn Borg, Göran Sundberg, Pour och The Stray Boys, för att nämna några.

David Hamilton, partner på Rickard Lindqvist: Ni visar kollektionen för nästa vår och sommar nu på torsdag på nattklubben Neo i Paris, hur kommer det sig?
- Ja, det stämmer. Det dök upp en möjlighet att göra något ihop med våra vänner i Pacific!, som ju slagit ganska rejält i Frankrike, och det känns fantastiskt roligt. De fixade en spelning på Neo, som verkar vara en rätt solid klubb, och var snälla nog att låta oss vara med.
Kommer det bli en "riktig" modevisning, eller hur kommer det se ut?
- Nej, det blir ingen modevisning, utan lite mer en typ av flygande cirkus i form av en videoinstallation som kommer visas under kvällen. Ambitionen är att filmen sedan dyker upp på hemsidan eller något annat lämpligt forum längre fram.
(Notering: Rickard Lindqvists visning för kommande höst, som visades på +46 i vintras, finns uppe på hemsidan. Välj "COLLECTIONS" och sedan "FASHION SHOW".)  
Planeras någon visning i Sverige längre fram i sommar?
- Det kan jag inte riktigt heller säga ännu - jag får be att återkomma om det. Det är klart att vi som ju är ganska små än så länge inte kan visa överallt - det finns det inte pengar till - men vi tittar på det och någon typ av jippo lär det i alla fall bli i Sverige.

När man sedan hör David Hamilton berätta lite om vad som är på gång inför hösten, förstår man att Rickard Lindqvist kommer låta tala om sig framöver. Även här på Fashionisto.

               
David Hamilton, Rickard Lindqvist (bild: finest.se), Rickard Lindqvist A/W -08.

Helt i svensk skymundan har svenskfödda Emeli och argentinskfödda Diego med sitt t-shirtmärke 5PREVIEW på rekordkort tid skapat en hajp i stil med House of Holland häromåret. Fashionisto mailade Rombaserade Emeli och här följer mailsvaret oredigerat, det enda som ändrats är språkfel och irrelevant innehåll:

"Hej!

Först vill jag bara säga att efter en massa år i Italien skriver jag urdåligt på svenska. Ändra som du vill om det låter konstigt!

Har skrivit ihop lite svar på dina fràgor:

Vilka är ni som ligger bakom 5PREVIEW?
Vi är Emeli och Diego. Jag är född i Sverige, Diego i Argentina, och båda kom till Italien 1999, men vi träffades i
Rom förra hösten.

Har ni någon utbildning inom mode?
Emeli: Ett år på Instituto Europeo di Design i Milano, industridesign i Florens, grafisk formgivning på Forsbergs i Stockholm och en massa annat. Nu jobbar jag sedan tre år som ansvarig mönsterformgivare/grafiker pà Killah (en av Miss Sixtys yngre linjer) och skriver om trender i en italiensk tonårstidning.
Diego: Diverse kurser på St. Martins i London och Accademia di Moda & Costume i Rom, pågående universitetsutbildning i arkitektur. Jobbar sedan flera år på ett arkitektkontor.

När började ni sälja märket? Vad är tanken bakom det?
Projektet startade i mitten av januari av en slump. Vi hade redan sedan vi träffats i slutet av förra sommaren snackat om att göra en liten klädkollektion men den rätta idén hade inte infunnit sig. Eftersom jag jobbar för ett superkommersiellt klädmärke har jag lärt mig att det måste vara åtminstone lite kommersiellt för att lyckas och det finns ju redan så mkt fina kläder överallt (framförallt på den svenska klädscenen) så det kändes egentligen överflödigt att göra något nytt. Idén dök sedan upp men pengarna för att sy upp kollektionen saknades. I samma veva tryckte vi ett par t-shirts hemma, för privat bruk. Vi tog ett par bilder och lade ut på MySpace. Dagarna efter hade vi (jag skojar inte) hundratals förfrågningar om var man kunde få tag på de där tröjorna. Eftersom vi fortfarande behövde pengar för att sy upp kollektionen tänkte vi att vi kunde göra något av det. Därav namnet Preview, en förhandsgranskning. Numret 5 är än så länge en hemlighet.

Vad vill ni visa med era t-shirts?
Inget speciellt, egentligen. Vi tycker om dem - folk tycker om dem. Idén är sa enkel, men om du kollar runt lite i
butiker och på internet sa finns det egentligen ingen konkurrens. Vi kan inte jämföras med Henry Hollands nu-rave kitsch och vi är inte politiska som Katrine Hamnett. Vi är ironiska, vänder upp och ner på vanligheter som Colosseum och Eiffeltornet, vänder alla tryck bak och fram, leker med kända logotyper...

Estetiken är väldigt enkel. Inte bara på tröjornas tryck utan även hur vi visar upp dem. Vi använder bara oss själva som modeller och vi är lite sneda som vanligt folk, och så har vi på oss rånarluvor då vi vill ta uppmärksamheten från oss själva och vilka vi är.

Det blir lite löjligt att teoretisera över något så enkelt som svarta, feta tryck på vita, enkla t-shirts men om vi så vill kan vi säga att vi på något sätt använder den vita tröjan som ett högkvalitativt pappersark och på detta skriver vi vårt budskap med stora lite smutsiga oregelbundna svarta bokstäver. Kontrast. Minimalt och rock 'n' roll på samma gång. Demokasettkänsla med rockstarpotential, hehe.

     

Hur sker produktionen?
Vi har designat t-shirtmodellen. Produktionen sker i en liten studio i Abruzzo pà Italiens östkust.

Hur gör ni trycken?
För hand, med schabloner och screenramar. Otroligt tidskrävande men man ser skillnaden mellan handgjort
(små charmiga defekter) och screentryckt pà löpande band. 

Vilka butiker ligger ni i?
Än sa länge TwoSee på Carnaby Street i London, Ilil Shop i Shibuya (Tokyo), Paraphernalia i Montikvarteret i Rom, Violent Green i Brisbane (Australien). Men vår agent har ett stort nätverk sa så snart produktionen kommer igång kommer förhoppningsvis allt att expandera.

Hur ser försäljningen ut?
Vi sålde slut första upplagan på 100 t-shirts på fem dagar. Folk började beställa redan innan vi hade produkten; vi hade fotograferat prototyperna som var tryckta på 1-euro-t-shirts från lokala marknaden.

Säljer ni mest via webshopen, eller i butik?
Det får vi se. Många vill känna på produkten och prova innan de handlar. Tröjorna kostar rätt mycket (cirka 65 euro) så jag kan förstå det.

Hur har intresset från svenska butiker varit?
Vi har inte ens börjat visa oss i Sverige. Vår agent jobbar från London med koncentration på England, Japan och Hongkong, men har även kontakter i Stockholm.

Stämmer det att ni redan sålt slut på första upplagan?
Ja, men det var en liten produktion för att testa fabriken. Som nykomling bortprioriteras man lätt, men sakta men säkert börjar de förstå att vi menar allvar, hehe.

   

Kommer ni vara med på några mässor, i Sverige eller utomlands?
Vi kommer att synas under modeveckan i London och Berlin.

Hur ser ni på framtiden? Kommer ni göra annat än t-shirts?
I den här kollektionen har vi bara en t-shirtmodell, men i kommande kommer vi även att göra linnen, hoodies och shoppers.

Har du någon rolig kuriosa att berätta?
En av de första beställningarna kom från en kille på franska landsbygden. Ett par veckor senare skrev folk och sa att de sett en av våra tröjor på en fransk tevetalkshow på bästa sändningstid. Jag letade upp programmet på YouTube och det visade sig att den franska killen var regissör till Madonna och Justin Timberlakes "4 minutes"-video. Francois Rousselet har även regisserat en av mina favoritvideor: "DANCE"  med Justice, där hela konceptet bygger pà t-shirttryck. Så att han ville ha på sig vår var en stor ära.

Överlag har pressens uppmärksamhet varit oproportionerligt stor. Innan "kollektionen" kommit ut var vi med i
italienska GQ och på ett helt uppslag i Milk X från Hongkong. Nu väntar bland annat italienska MarieClaire, Dazed & Confused och Pig Magazine.

Vi håller på att göra turnétröjor till Black Acid (Richard Fearless fràn legendariska Death In Vegas nya band) och italienska Bugo. Han är ju inte känd i Sverige men här i Milano är han på Beck-nivà. De hörde alla av sig till oss och ville samarbeta."

Fråga: Vem blir först att ta in detta i Sverige?

5PREVIEW.com
5PREVIEW.blogspot.com

En dryg månad har gått sedan H&M köpte 60% av aktierna i Fabric Scandinavien för 564 miljoner med option att köpa resterande del av bolaget inom tre till fem år. Fashionisto träffade en av säljarna, Örjan Andersson, och pratade om försäljningen, nyheter inom företaget - och varför Cheap Monday gör en catwalk-visning på Berns för första gången i juni.

Det är slående varje gång man träffar Örjan Andersson, hur ödmjuk han är och hur framgången aldrig stiger honom åt huvudet. Samtidigt är det påtagligt att några detaljer om H&M-affären är svåra att få ur honom; journalisternas frågor har varit många och svaren kanske tröttsamt likriktade att formulera.

Hur kom det sig att ni sålde till H&M?
- Det var massor av bitar som låg bakom. Vi vill ju öppna Weekday-butiker i andra länder och de kan hjälpa oss med det. Sedan tycker vi de är ruskigt duktiga. De har jobbat i 60 år med det här. Det känns också som att vi har liknande strategier, att vi vill samma sak.

Örjan är fortfarande delägare i Weekday-konceptet genom Fabric Skandinavien, men numera i huvudsak ansvarig för konceptet Cheap Monday. En succésaga som överlag omnämns som det på senare tid internationellt sett mest kända - och omtyckta - svenska varumärket. Och som under vecka 27 - "till 98-99%:s sannolikhet", enligt Örjan - tar plats i Berns späckade schema under visningsveckan i Stockholm. Anledningen är enkel: gänget bakom gillar lokalerna och vill prova på hur det går att göra en visning där för att sedan se om det blir en engångsföreteelse, eller inte. Så efter utflykter till i tur och ordning Nordiska Museet, Stadsmuseet och Konserthuset, ansluter sig alltså Cheap Monday till de andra svenska storheterna och visar under Berns dignande kristallkronor.

Nytt är också att den milt uttryck lite mer streetiga underlabeln WKND, som tidigare låg som självständigt märke under Weekdays konceptet i fortsättningen kommer tillhöra Cheap Monday-konceptet, tillsammans med segmenten "Jeans", "Tjej", "Kill" och "Kostym". Örjan Anderssons egna skötebarn "Qoniak", som premiärvisades under +46-mässan i somras, kommer dessutom i fortsättningen inte säljas in i andra butiker utan bara ligga på Weekday.

Finns det planer på andra nya koncept eller underlabels?
- Nej. Just nu täcker vi hela spektrat. Vi har inga planer på att göra fler. Det vi jobbar på nu är att göra mer och större kollektioner med de koncept vi redan har. Till hösten och nästa vår tror jag inte det händer så mycket, men till hösten 2009 blir det större kollektioner, som det ser ut just nu i alla fall.

Det som slutligen också är på gång, kan Fashionisto avslöja, är ett samarbete mellan Weekday och Julian Red, där de anställda på butiken på Götgatan fått tolka märkets vårkollektion i form av ett print på en t-shirt. Det här projektet har försenats en aning efter de två inbrotten på tre dagar som drabbade Julian Reds egna butik nyligen, men presenteras senare under våren. Och på samma sätt kan märkets "Store Made"-koncept, där kedjans egna anställda får chansen att göra sina egna kreationer, i fortsättningen tänkas bjuda in även gästdesigners, enligt Örjan.

Och tiden får väl utvisa om ryktena som surrat i branschen en längre tid om Weekday-butiker i världsmetropoler som Paris och New York stannar vid rykten, eller blir verklighet. Den nyöppnade butiken i Köpenhamn - och att en av anledningarna till affären med H&M var möjligheten att öppna butiker utomlands - antyder onekligen att en stor utlandsexpansion inte behöver ligga särskilt långt fram i tiden.

Med vårens "Brit-ish"-kollektion jobbar SoloUniko vidare för att försöka etablera sig i en stenhård bransch. De brittiska influenserna som profilerat märket sedan starten är kanske mer tydliga nu än någonsin tidigare i en grym kollektion. I den egna butiken på Bergsundsgatan, nära Hornstull, träffade undertecknad de båda för att få veta mer om ryktena som surrar i branschen om märket, men gick bet. Något mer om dessa gick inte att få ur dem. Desto lättare att få reda på nyheter till hösten, anekdoter om svårigheten i att producera deras kläder och planerna på att växa utanför, snarare än innanför, Sverige.

Det är lite rörigt på SoloUnikos kombinerade kontor och butik. Här, som på så många andra ställen, pågår Sam Lamberts och Charlotta Jakobssons arbete med S/S -09-kollektionen för fullt och arbetet blir inte direkt lättare av att alla samples görs av Sam och Charlotta själva. Anledningen är, menar dem, att SoloUnikos plagg sätter fabrikerna på svåra prov. För svåra, ibland:

- Om vi vill ha en button down-skjorta kan vi få tillbaka en som inte är button down, säger Sam Lambert på sin karakteristiskt sävliga engelska.
- Om man inte gör traditionella saker kan det faktiskt ofta spara tid att göra alla prover själva, fyller Charlotta Jakobsson i.
- För ett par år sedan skickade vi iväg en skiss på en hoodie till en fabrik i Portugal. Efter ett tag meddelade de oss att de hade försökt producera ett prov, men att huvan hade blivit alldeles, alldeles för stor. Men då svarade vi att det var ju precis så vi ville ha den! Svaret från fabriken kom snabbt: "Ni har den på fredag!" säger Sam.

- Många fabriker har det tekniska kunnandet, men inte det riktiga fashion-tänket. Om vi hade jobbat på fabriken själva hade det inte varit några problem alls, säger Charlotta, halvt på skämt, halvt på allvar. Det är därför vi verkligen försöker lägga produktionen i Europa: för att ha möjlighet att besöka den på plats.

  

I dag sker produktionen mycket riktigt i Estland, Serbien och Portugal, men läderväskan som är ny för den här våren är gjord i Indien, som behärskar just läderproduktionen bättre än kanske någon annan. Till hösten får nämnda bruna laptopväska sällskap av läderjackor, -skärp och -väskor i andra färger och den medvetna strategin att ha många olika material med i sina kollektioner verkar stå fast.

  
 

Dagens fem återförsäljare (Katitzi, kontra:stockholm och NK Aware i Stockholm, Holmlunds i Uppsala och 111VOX på webben) behöver inte nödvändigtvis bli så många fler. 15-20 butiker i Sverige är ett slutmål och om man riktar fokus på någon särskild marknad så är det snarare den utländska än den svenska. London, där man sålde i ett par butiker alldeles i början, hägrar, och stödet från kunderna får de båda att hoppas på en lång framtid för märket:

- När vi började med det här var vi ju båda medvetna om att det skulle ta oerhört mycket tid och pengar att komma någonvart. Min pappa är egenföretagare, så är det någonting jag lärde mig när jag var liten är det att det tar tid att etablera ett varumärke. Moderådet brukar säga att just det tar fem år och vi är ju på vårt tredje, så ... Jag vet inte varför, men folk är väldigt hängivna vårt märke och otroligt supportande, säger Charlotta Jakobsson.
- Vi hade ju en hype med sjalarna, säger Sam. I en av butikerna vi säljer dem i känns det som att vi inte hinner fylla på, innan de är slut igen.

Men en sjal gör ingen outfit och det gör inte enskilda plagg heller överlag, verkar den rådande meningen på märket vara:
- Vi vill tänka att vi säljer stil snarare än kläder, avslutar de båda.  

Medan andra designers i samma läge sliter ont för att få verksamheten att gå ihop är Aleksi Larsson-Sukartas problem att få dygnets alla timmar att räcka till. De senaste två åren har hans arbetsdagar sträckt sig mellan fjorton och arton timmar, samtidigt som den dagliga pendlingen mellan Stockholm och Uppsala, samt flickvännen, tar sin tid. Och för att göra de angenäma problemen ännu mer angenäma har hans nya skötebarn, väskmärket Banned Brand, förutsättningar att bli ett riktigt tidsödande projekt.

Läs också: Svenska väskor: Sandqvist och Svenska väskor: w.e.r.n..

Det känns lite signifikativt att Aleksi Larsson-Sukarta ber att få träffas på Centralstationen vid sju-tiden på kvällen. Tåget från Uppsala avslutar ännu en lång arbetsdag och det är svårt för en utomstående att förstå hur denne 29-åring får ihop tidspusslandet till en fungerande vardag. Den första frågan, den om valet av varumärkesnamn, får snabbt sin förklaring:
- Jag började ju med ett varumärke som hette Triple 6 Soul för ett antal år sedan. Jag är ju gammal hårdrockare och det var mycket såna grejer jag gjorde då med t-shirts, linnen och key straps. Och så hamnade jag på VOX (agentur och distributör, Fashionistos anm.) och kom med på någon topplista i Café och helt plötsligt hade jag hot från märket Triple 5 Souls amerikanska advokater som skulle komma och stämma skiten ur mig och då var det ju bara att lägga ner. Man har ju hört om folk som vunnit såna processer, men det var inget jag ville göra.
Okej, så Banned Brand anspelar på det?
- Ja, precis.

Det Aleksi presenterar med sitt nya varumärke är "eleganta casual-väskor, som inte är stela", om han får säga det själv. Han har utgått från vad han själv, och vad han tror att andra, behöver:
- Ta mina gym bags, till exempel. När jag har varit på gymmet och tränat vill inte jag sitta där med någon sportväska. Jag vill ha en väska som inte visar att jag har varit eller är på väg till gymmet.

  

Aleksi Larsson-Sukarta är delvis uppvuxen på den indonesiska ön Bali, talar flytande indonesiska och besöker ön ett par, tre månader varje år. Det har han inte varit sen att utnyttja med sitt nya märke, där priset på väskorna ligger på mellan 1100 och 1800 kronor:
 - Jag har kontakt med ett litet skrädderi där, som gör väskorna i en liten produktion. De gör grejer för andra märken också, många japanska, och allt är handgjort. Mina väskor blir snyggare och snyggare desto mer man använder dem.

  

Han står nu i valet och kvalet. Hittills har han fått in sina väskor i tre butiker - märkets Solounikos egna butik (som även säljer andra märkens kläder för att komplettera sitt utbud), den annars på norska designers fokuserandes SoFo-butiken Galleri Sorgenfri samt webbutiken 111VOX. När han hävdar att han, om tiden funnits, hade kunnat sälja på betydligt fler ställen, är det svårt att inte tro honom: den kollektion som finns ute nu borde kunna intressera många olika målgrupper. Samtidigt närmast omöjliggör arbetsbelastningen på det "civila" jobbet en hårdare satsning. Därför är arbetet med utvecklingen av det egna märket främst förlagt till inför och under resorna till Bali. Aleksi formulerar själv problematiken såhär:
- Det är svårt att välja mellan ett jobb som ger bra betalt och ett annat jobb som kan ge väldigt bra betalt.
Men han har ändå planer för en utveckling av produktportföljen:
- Jag har börjat jobba lite med skjortor och annat som kan komplettera väskorna. Skjortorna vill jag i så fall ha lite mer dressade i slim fit-form. Sen har jag också börjat titta på lite andra accessoarer. När man är ett nytt, okänt märke verkar folk vilja köpa lite billigare grejer från det först innan de går vidare och investerar i en väska. Min tanke är att om man gör andra grejer kanske fler får upp ögonen för märket. I så fall kan jag gå vidare.

36-åriga Anna Werner är lugn och fridsam. Hon beskriver de svarta väskor hon producerar under den egna labeln w.e.r.n som sobra och subtila. En urstark vårkollektion, märkets första riktiga, har sålts in till ett tiotal butiker, både i Sverige och Danmark, lägger en viktig grund för den fortsatta satsningen. Anna, som i över tio år varit en liten del av stora, stora varumärken gör sig redo för att nu stå på egna ben. Och passar samtidigt på att med glimten i ögat skicka en passning till oss killar för vår oförmåga att våga bära väska:
 - Jag tycker det är fascinerande när man som kille inte har en väska. Var stoppar man alla sina saker då? Jag tycker det är ett litet konstigt ställningstagande.

Läs också: Svenska väskor: Sandqvist.

w.e.r.n. är svarta skinnväskor i olika storlekar och format, alltifrån små damhandväskor till stora unisex-modeller. Uppdelningen mellan vilka modeller som är "killväskor" respektive "tjejväskor" är tydlig för Anna Werner:
- Jag själv har nog en ganska klar bild av att "den här modellen är en killväska" och tvärtom. Jag inser att det kan vara ganska flytande, men det finns ju små handväskor i min kollektion, som är svåra att se som typiska "killväskor", säger hon.



- Våren är min andra kollektion. Den förra, som var lite mer av en provkollektion, såldes förra våren, bland annat på NEU, och gick jättebra. Och jag tycker att jag har kommit igång ganska bra för att vara ett nytt märke.  

Något som kanske inte är så svårt att förstå. Det räcker rentav med att titta på den sju modeller stora vårkollektionen och har man Anna Werners gedigna modebakgrund i åtanke framstår förutsättningarna för en succé som mycket goda. Hon har en utbildning på Beckmans i ryggen. Gick ut 1997 för ett jobb på Peak Performance och sedan vidare till H&M, där hon blev kvar i fem år som accessoardesigner. När hon ville göra skor sökte hon sig till Don Donna. Ett varumärke som precis efteråt köptes upp av Wedins - "Det var ju en lite oväntad vändning" säger Anna - och kort därefter gjorde sparkrav från de nya ägarna att hennes kontrakt blev uppsagt. Ett öde hon i dag är tacksam för:
- När jag blev uppsagd var det ju ett riktigt guldtillfälle att starta eget. Tidigare skulle jag nog inte ha haft modet att gå och själv säga upp mig, men nu hade jag varit länge i branschen och hade mycket kontakter varav många flyttade runt mycket på olika jobb, så man kunde dra nytta av dem.

Anna valde till slut ett designerjobb på frilansbasis och bland hennes nuvarande uppdrag - vid sidan om w.e.r.n. - finns jobb på Hopes accessoaravdelning och i Tiger of Swedens skodesignerteam.

Med sävlig göteborgska poängterar hon flera gånger under intervjun hur glad hon är över hjälpen hon får av olika personer. Agent och ansvarig för säljet är exempelvis Black Market-ägarinnan Cicci Wallin, som ni fick läsa om här på Fashionisto redan i går. Tillsammans med den erkänt starka produktportföljen har Cicci, med sina kontakter, sin rutin och sin säljande personlighet, varit starkt bidragande till att den första kollektionen av w.e.r.n.-väskorna säljs på fyra av sex Weekday-butiker (Götgatan och Drottninggatan i Stockholm, Uppsala och Göteborg), Rodeo i Uppsala och en handfull butiker i Köpenhamn, bland annat Illum och i Henrik Vibskovs flagship store. Denna, den andra kollektionen och alltså den första "riktiga" består av sju svarta väskmodeller i skinn, i prisspannet 1000-3000 kronor.
Hur motiverar du det priset?
- Det är ju skinnväskor, så då kommer man inte undan i pris. Framförallt inte i de kvantiteterna jag gör (några hundra väskor per säsong, Fashionistos anm.). Och jag hoppas att man ser att man får något som håller länge och är värt det man lägger ut. Sedan får man gärna köpa flera modeller, men jag hoppas att man använder dem under flera år. Jag vill också lägga mig på en nivå där man ändå ska kunna köpa väskorna om man gillar dem, där det är ett rimligt pris. Och sedan vill jag ligga under "de svenska undren" (de stora svenska märkena, Fashionistos anm.) i pris.
Du har produktion i Kina, varför då?
- Kina kan ju! Det beror ju helt på vilken fabrik det är. Jag hade en kontakt där sedan tidigare och jag gillade leverantören. Jag skulle gärna ha produktion i Europa också. Då kan man jobba med andra kvantiteter och dessutom åka och besöka fabrikerna i en helt annan utsträckning. (Ett välkänt fenomen är att asiatiska fabriker i allmänhet och kinesiska fabriker i synnerhet kräver produktion av stora kvantiteter, men då gör det bra och till ett konkurrenskraftigt pris.) Men min fabrik hoppas och tror att jag ska växa, de gör en storsatsning på mig!

Anna Werner har en ganska otypisk, nästan lite filosofisk inställning till väskor. Som när hon ska beskriva höstens kollektion:
- Jag utgick till en början från två spår, kan man säga. Och av dem fastnade jag i någon sorts diamantform. Jag tycker det är härligt att se på formen: vad kan man göra med en väska? Det är en kropp och ett handtag. Det finns ju hur många väskor som helst redan, men jag tycker man kan ta det vidare och inte bara göra bas. Jag gillar bas och kommer nog göra basiga väskor också någon gång, men nu har jag tittat på något annat och då utgått från den slipade formen. Självklart vill man att väskan ska synas! Mina produkter skriker inte, de är ganska sobra och subtila, tycker jag. Och det är samma sak med loggan. Jag vill inte ha för stora loggor, det ska vara din väska. Folk ska fråga först om var väskan kommer ifrån och då ska man få berätta om sin väska. Har man stora loggor på väskan blir det märkets egen väska, inte ens egen.



Vad tycker du om killars inställning till att bära väska?
- Jag tycker det är fascinerande när man som kille inte har en väska. Var stoppar man alla sina saker då? Jag tycker det är ett litet konstigt ställningstagande. Men jag tror det har förändrats mycket de senaste åren. När jag började på H&M kändes det som att det enda man kunde göra var sport- eller arméinspirerade väskor. Herrväskor och herrmode i allmänhet har en stabilare grund. Man har några grundpelare att stå på i stället för tjejernas kläder som snurrar runt så väldigt fort.

Du har gjort sju väskor i din första kollektion och alla är svarta. Varför då?
- Det finns flera anledningar. En är att ... jag är svart! utbrister till hudfärgen ljusa Anna. Jag älskar svart! Sedan är det ju en färg som funkar till allt och som går hem. Den tråkiga aspekten är kvantiteten i produktionen, att jag var tvungen att välja en färg för en så liten kollektion. Tanken är ju att jag ska kunna välja färger själv sedan, men märket kommer alltid ha sin grund i svart. Jag vill att de ska hålla i stil länge! Man ska kunna ha en modell i en säsong och sedan kanske en köpa en ny och sedan gå tillbaka till den gamla. Man äger mina väskor själv, det ska inte vara så att tiden äger den.

De tre killarna bakom märket Ulterior Motive kan konstatera att deras respektive halvtidsjobb eller tidskrävande hobby går allt bättre. Ett och ett halvt år sedan starten har betydligt fler än de i den närmaste vänkretsen insett storheten med de säregna slipsarna, skjortorna och accessoarerna. Men resultaten är inte det viktigaste:
- Vi har väl alltid haft ambitionen att först och främst ha kul och i andra hand tjäna pengar, säger Håkan Bruce.

Läs också: Mot strömmen: Uniforms For The Dedicated.

Ett litet tag, precis i början (hösten 2006), var Ulterior Motive en heltidssyssla för Oscar Brynolf, Tomas Strömberg och Håkan Bruce. Numera kombinerar de jobb som i tur och ordning marknadsanalytiker, frilansande webbgrafikdesigner/illustratör och IT-konsult med jobbet med märket. Numera är också den egna butiken på Industrigatan på Kungsholmen, inte långt från Grandpas butik i området "The Grandpa", öppen mer sporadiskt och fungerar mest som kontor, lager och showroom. Vill man köpa märkets produkter går det bra att maila märket, gå via webshopen eller vända sig till någon av deras återförsäljare. Dessa återförsäljare, som nu är uppe i 20 stycken - utspridda från Sverige till Tyskland, USA, Australien, Hong Kong - och Rumänien. Det senaste tillskottet är All Purpose i Los Angeles. Och efter att ett antal amerikanska webbutiker tagit in märket är detta den första fysiska butiken i USA. Extra roligt, förstås:
- Ja, det känns som ett litet break. Ägaren där sa: "Era grejer kommer passa perfekt in i min arkitekt- och designerskunddatabas." säger Håkan Bruce.

     

Annars är Ulterior Motive inget märke man varken hittar lite varstans eller som gör en kollektion för våren och en för hösten. En om inte helt så i alla fall delvis medveten strategi:
- Vi var rätt på det klara med hur vi ville ha det från början: vi skulle inte göra som alla andra modemärken. Vi gör inte särskilda vårgrejer eller höstgrejer utan i stället nya grejer lite när vi känner för det. (Sedelklämmor i silver- eller guldfärg som kombinerar Ulterior Motive-loggan med ett dollartecken är senaste tillskottet, Fashionistos anm.) Det enda vi gör egentligen är att vi har lite tankar när vi gör sakerna på att slipsarna till exempel ska vara lite ljusare till sommaren, säger Håkan. Vi började ju med slipsar och manschettknappar och siktade in oss på att bredda oss och göra många olika modeller av varje enskild produkt. Allt har ju kommit till så att vi själva tyckt att det vi gör saknats. Anledningen till att vi började göra plånböcker, till exempel, var ju att min egen gick sönder och att jag inte tyckte att jag kunde hitta en snygg, lite mindre plånbok. Och nu är det ju plånböckerna, tillsammans med slipsarna som vi ju började med, som säljer bäst. 
Har det där arbetet med kollektionerna också något att göra med vilka butiker ni säljer till? Går det att generalisera och säga att märken som arbetar med fastställda vår- och höstkollektioner passar de stora butikerna bättre än småbutikerna och att ni därför vänder er mest till de mindre butikerna?

Mannen som gjorde laptop-väskan fashionabel här med nya väskor för "den vanlige mannen"

Fashionisto hoppas att ni också hade en trevlig påskhelg och är från och med i dag tillbaka som vanligt. Artikelserien om "Svenska skor" (som fortsätter framöver) åtföljs i dag av en ny om "Svenska väskor". Undertecknad stämde träff med Anton Sandqvist, som efter sin "Workbags"-kollektion, som under flera år gjort utbudet av laptopväskor lite roligare, nu gått vidare med den helt nya kollektionen "Sandqvist Accessories". Om den och om Antons passion för väskor handlade vår samtal:

- Jag kan se en väska på 200 meters håll, säger han.

 
Modellen Merryll i Brown och Black.

Det ligger i tiden, det här med väskor. Som så ofta annars i den här branschen får männen snällt stå tillbaka då utgångspunkten är det kvinnliga perspektivet. Fjolårets "väskdebatt" tog modet till ovanliga forum: helt plötsligt hade något så banalt som det vi stoppar våra tillhörigheter i tagit sig ända till de "fina" tidningarnas kultur- och debattsidor. När man träffar Anton Sandqvist märker man att det är tre saker i detta första stycke han inte kan identifiera sig med: trendriktiga väskor är inte förbehållna kvinnor, de ska inte behöva kosta skjortan och de är inte mindre viktiga än något annat plagg.

Laptopväskorna går bra. De säljs i såväl data- som modebutiker och "lever sitt eget liv". Mest fokus just nu riktas i stället på den nya kollektionen, Sandqvist Accessories. För en relativt ny kategori kläder som väskor för män verkar det vara många saker att tänka på. De ska vara klassiskt manliga i sin framtoning, kännas väl genomarbetade - och vara konkurrenskraftiga i pris. De stora modehusen verkar redan ha mättat marknaden för exklusiva väskor i fina material till - ibland - hutlösa priser; där finns inte så mycket för en 37-årig egenföretagare för Örebro att hämta, verkar det som. För att erbjuda det där konkurrenskraftiga priset (runt tusenlappen för alla modeller) har Anton Sandqvist i stället valt att arbeta i konstläder och som så många andra lagt produktionen i Asien. Det betyder för all del inte att det är en kvalitetssvag produkt som erbjuds. Det är svårt att hitta ett värde i exempelvis antalet reklamationer för en väska ur den nya kollektionen, när den bara funnits ute på marknaden i ett par månader. Det man kan säga är emellertid att laptopväskorna, som ju funnits ute på marknaden i tre, fyra år håller bra. Och konstigt vore det väl annars när remmen är tillverkad i tyg man gör bilbälten av och själva väskan i en presenningsväv som används när man producerar lastbilskapell. Starka grejer! 


Den nuvarande "Workbags"-kollektionen med laptopväskor.

Det hela började 2004 när Anton tröttnade på alla fula laptopväskor och sydde sin egen. När kompisarna kommenterade dem började en kollektion i liten skala som snabbt såldes in på kommission till både Designtorget och Grandpa. 

När "Workbags"-kollektionen i början av 2007 kändes dragen till sin absoluta spets väcktes tankarna hos Anton Sandqvist på nya produkter:
- Jag kände att vi hade en bra grund att stå på med dataväskorna och att det var något man kunde vidareutveckla. För att nå ut till "modefolket" med mina grejer behövde jag göra en mer modeinriktad kollektion. Jag tog en risk i början för jag tillverkade bara mot lager, låg inte i fas och hade inte tid för att åka på några mässor. Men jag hade några butiker som hade sett lite prototyper på väskorna, så jag körde på.


Modellerna Dustin och Arne från "Accessories"-kollektionen.

Medan andra lite mindre designers kämpar tappert för att få allting att gå ihop är det egna märket blott ett deltidsjobb för Anton Sandqvist. De tre dagar i veckan han inte jobbar med väskorna är han säljare av elektronikkomponenter till mobiltelefoner för ett multinationellt företag med säte i Japan. Och han gillar upplägget med två olika jobb:
- Mitt andra jobb är inte direkt ett forum för att vara kreativ och jag är nog en person som behöver få vara det. Och jag gillar att kombinera, att åka till Japan på ett stort kundmöte ena veckan och sitta och rita väskor den andra.

Etableringen sker sakta men säkert. Även om Anton har medhjälpare är han ensam som anställd på företaget, som fram till nu inte ens varit ett aktiebolag utan en enskild firma. I Sverige har etableringen - även av "Accessories"-kollektionen - gått bra, medan det gått lite trögare på andra håll:
- Säljet har gått jättebra. Det har varit väldigt lätt i Stockholm, men det är ju inte så konstigt när man jobbar här. Jag har inte hunnit arbeta ute i landet så mycket. Jag var till exempel på min allra första säljresa till Göteborg alldeles nyligen.
Utomlands?
- När jag började var jag ung och naiv och ville sälja i alla europeiska städer. Men sedan kom jag på att det var så väldigt mycket jobb och att det var svårt att sälja in något när det inte fanns någon förankring och när folk inte kände till märket. Så nu känner jag att jag vill börja i Sverige och skynda långsamt och sedan får vi se vad som händer.

Just nu pågår arbetet med höstkollektionen för Sandqvist Accessories. En kollektion som tar avstamp på den som precis kommit ut i butik, men som också, avslöjar Anton, kommer innehålla en ryggsäcksmodell och en stor weekendbag. Ambitionen längre fram är - ambitiös:
- Jag vill att Sandqvist ska vara det första en kille tänker på när han ska köpa en väska, ungefär som Acne är på jeanssidan, säger Anton Sandqvist. Där är jag absolut inte än, men i formspråket är väskorna ganska klassiska. De sticker liksom inte ut.


Anton Sandqvist.

Foto: Knotan.

Anna Stenvi och Alexis Holm har saker i görningen

När gram lanserade sin skokollektion för ett par år sedan gick det som ett eko i mode-Sverige. Nu har några år gått, den värsta hajpen lagt sig och gram kan nu betraktas som något av en etablerad aktör på marknaden, både i Sverige och utomlands. Men efter att ha pratat med dem själva står en sak klar: de kommer låta tala om sig även fortsättningsvis.

Som för alla andra märken är det en hektisk tid även för Anna Stenvi och Alexis Holm. När jag träffade dem gladde de sig åt ännu en stor order och häromveckan var de utomlands för ytterligare ett samarbete. Just på den fronten händer det mycket: efter skon de tog fram för Our Legacys kommande höstkollektion (en modell som för övrigt kommer bli ett återkommande inslag i deras kollektioner, dock i olika material och färger för varje säsong) är ett antal fler samarbeten på gång. Inget är i skrivande stund klart och Anna och Alexis är noga med att allt stämmer innan det får publicitet, så där får ni läsare snällt vänta. Men så mycket kan man säga att både svenska och utländska aktörer är aktuella för samarbeten och att det är fler än två man arbetar med samtidigt. Anledningen till samarbetena är enkel:
- Det blir bara så, säger Anna Stenvi. Man lär ju känna alla, så det är bara kul.

Märket som hittills gjort sig mest kända för höga och låga sneakermodeller i kvaliteter som denim, poplin och oljerock byter till viss del helt spår till hösten. Ungefär halva kollektionen består av skinnsneakers i färger som brunt, svart och blått. Det här har ställt till med problem för vissa:
- Vi gör det ju konstant svårt för våra utländska distributörer, säger Alexis Holm. Först ger vi dem en kollektion och de säger att "okej, då säljer vi in det här och jobbar in det på vår marknad" och vi säger "ja, gör det!" och sen till nästa kollektion så ändrar vi på allt och gör hälften i skinn! Försök att häng med där liksom! Vi jobbar ju på att få till en stabilitet, men vi är ju inget renodlat skomärke egentligen, för skomärken gör samma sak år efter år, kanske byter ut en färg eller en modell eller så.

gram A/W -08

Framåt nästa vår får de få stickade plagg som gram hittills gjort också sällskap av betydligt fler andra plagg. Vilka det är är lite tidigt att gå ut med, men fler plaggtyper är att vänta:

- Vi ser oss själva som ett modeföretag, säger Anna Stenvi. Vi åker på modemässor - inte på skomässor - och ligger mest i klädbutiker - inte skobutiker. De butiker vi jobbar med förväntar sig samtidigt att vi ska förändras hela tiden. Så då knyter man sin egen snara om man bara gör skor.
Men samtidigt:
- Vi vill inte vara ett konfektionsmärke, för där har vi inte samma kompetens. Hade vi velat vara det hade vi varit det för länge sedan.

Om märket inte pratar så mycket om deras nästa vårkollektion, kan desto mer sägas om gramSE. När den vita och svarta high top-modellen presenterades under modeveckorna i Stockholm och Köpenhamn i somras som grams första riktiga premiummodell blev det en ny milstolpe i märkets korta biografi. I juni kommer den ut. De 2000 paren som släpps i världen kommer till en början säljas exklusivt på Nitty Gritty, men senare även i andra butiker, varav Aplace och Speakeasy är de som är klara i Sverige. Den är till en början en one shot, men kommer få "accessory packs" under säsongen tack vare, enligt märket själva, "grymma samarbeten". Den har fått både svensk och utländsk press och förväntningarna är med rätta höga. Alexis Holm berättar mer ingående om modellen:

- Vi har inte sparat på någonting. De är helfodrade, innersulan har silikondämpning och det är neoprendämpning i hälen. Sulan har ett fresh seal-print som slits ner vid användning. Ungefär som däcken på en Formel 1-bil. När man köper den får man en extrasula, så att man kan gå till en skomakare och byta när man använt upp den första. Kim Jones har fått ett par och han har sagt att det är en av de bekvämaste sneakersen han haft och det är ju så den är tänkt, som en springsko för modefolket.

- Kanye West specialbeställde en modell också. Vi får se om han har på sig dem någon gång, flikar Anna Stenvi in.

gramSE

När gram lanserades var man tydliga med att i stället för kedjor vända sig till småbutiker med hög modegrad. Inställningen till kedjorna har delvis förändrats: från och med i vår säljs gram i sex av Radicals bästa butiker:
- Vi tycker det är kul, för Alexis har jobbat på Nilson tidigare och man märker att de vill och har kunskap när det gäller skoinköp, säger Anna. Jag tycker inte att vi säljer oss själva utan vi kollar noga vilka modeller de köper och sedan även med butikerna i närområdet så att det inte krockar.

- Och det hjälper också våra övriga återförsäljare, eftersom märkets synlighet ökar och folk får veta om det, säger Alexis. Vi släpper det till deras toppbutiker, de tar in oss som sitt toppmärke, och köper igenom kollektionen på ett bra och proffsigt sätt. De har inte gram bara för att fronta med och sedan slänga på rea.

Slutligen kan det ju tyckas vara naturligt att starta egen butik när kollektionen växer stadigt och intresset med den. Men, det finns det helt enkelt inte tid till just nu. Fast:
- Jag tänker på det hela tiden, säger Alexis Holm.

Fakta: grams största marknader
1. Sverige.
2. USA.
3. Tyskland.
4. Australien.
5. Italien.
6. Danmark.

Klickvärt
www.gramdesign.se.
Fashionisto.se: Svenska skor: NEI Stockholm.

Sveriges nya premiummärke håller ribban högt

Ett märke vars formspråk och kläder man känner igen redan efter ett par, tre kollektioner, har uppenbarligen gjort någonting väldigt rätt. Fashionisto träffade designern Sandra Karlsson och vd:n Anders Björkstedt i showroomet på Östermalm för att höra om Nikolaj d'Etoiles högtflygande planer för framtiden.

Det är mycket nu. Leveransen av Nikolaj d'Etoiles vårkollektion till butikerna måste säkras, de första provplaggen för höstkollektionen likaså, samtidigt som arbetet med nästa vårs kollektion är inne i sitt mest intensiva skede. Och som om det inte vore nog har Nikolaj d'Etoiles dessutom bjudits in till modevisning St Andrew Charity Fashion Show i den skotska med samma namn nu på fredag den 21 mars, tillsammans med Lars Wallin, J Lindeberg och flera andra tunga internationella märken. För att komma ifrån den värsta stressen har märket den senaste tiden tagit sig tid till förberedande kreativt och inspirerande arbete. Modeveckan i Milano följdes åt av tygmässan Premier Vision i Paris och en ren inspirationsresa för Sandra på egen hand i Frankrike. En kollektion för våren -09 ska som sagt tas fram.

Sandra Karlsson själv har en gedigen utbildning i ryggen på såväl Beckmans som Borås Textilhögskola, medan både Anders och Tobias Björkstedt har en bakgrund på H&M. Märkets framväxt påminner om många andras: Den extremt klädintresserade vagabonden Tobias insåg under sina många resor att det fanns utrymme att ta fram kläder som såg ut som han ville ha dem, men som han hade svårt hitta. Han kontaktade sin kusin Anders och tillsammans startade de ett eget märke. Det började med en agentur för schweiziska klockor och när de fick nys om Sandra Karlssons framfart på Beckmans kontaktade dem henne. Blott en vecka efter Sandras egen slutvisning på Beckmans var hon anställd som Nikolaj d'Etoiles designer.

Det var spänning i luften under Modeveckan i somras när bänkarna fylldes i samma showroom som vi satt i under intervjun, för Nikolaj d'Etoiles första modevisning. Det lilla som kommit ut om märket innan talade om något dyrt och exklusivt. Omdömena efteråt var entydiga: succé! Men den första visningen i Sverige blev också den sista på länge. Ambitionerna är ännu högre än så och sträcker sig utanför landet. Sandra talar sig varm om Milano, efter att själv ha upplevt deras modevecka, medan Anders berättar att även andra stora modeveckor utanför Sverige kan bli aktuella. Samtidigt är det lätt att flyga för högt, för fort:
- Vi vill också skynda långsamt, säger Sandra Karlsson. Det är många som börjar, slår igenom och säljer mycket, men sedan måste slå igen.

Den allra första kollektionen som såldes i höstas på Nitty Gritty och Nathalie Schuterman var ganska begränsad i antal plagg. Vårens kollektion, som, förutom Nitty Gritty, i stället för hos Nathalie Schuterman, säljs i de tre ABCD-butikerna (Stockholm, Göteborg och Malmö) har vuxit rejält. Men i stället för att ytterligare utöka kollektionerna, har Nikolaj d'Etoiles valt att "tajta till dem". Det här är en strategi man kommer fortsätta med till höstens kollektion och över nästa vår.

Vårens "The Perfect Gentleman"-kollektion beskriver Sandra Karlsson såhär:

- Allt utgick från en text jag skrev när jag gjorde kollektionen: "The outwordly lovestory of the gent and the prowler and the captivation of the romance." (Ung. Den utomvärldsliga ("inte utomjordiska" påpekar Sandra) kärlekshistorien mellan gentlemannen och tjuven och att fånga kärleken.) Inspirationen kommer också från boken "Prinsen och tiggargossen" av Mark Twain och här blir Sandras förkärlek för arbetet med detaljer och kontraster tydligt. Kollektionen är uppdelad i två delar: gentlemannens del som är detaljrik med många accentfärger och tjuvens som är klart inspirerad av gentlemannens. Med skillnaden att i den sistnämnda är detaljerna "stulna", exempelvis på kavajerna där bara sömmarna finns kvar där de olika fickorna brukar sitta.

- Det finns en hierarki i var mans garderob. Vissa plagg har man på sig ofta, medan andra bara hänger där. Till den här kollektionen ville vi bryta den hierarkin och till exempel göra en vanlig pikétröja i ett superexklusivt material, en frackskjorta i ett ganska "vanligt" material och tvärtom med mindre formella plagg. Överlag är det mycket marinblått, beige, champagne och grått och många brutna kostymer, där kavajen och kostymbyxorna går i olika färger.

Tre lookbook-bilder från Nikolaj d'Etoiles S/S -08 (hela lookbooken finns längst ner i inlägget).

En kul anekdot - och ett uppseendeväckande plagg - från vårkollektionen är den kabelstickade grå tröjan, som är fantastiskt mjuk. När Sandra berättar att den är gjord av 100% chinchilla förstår man varför! Och Nikolaj d'Etoiles vågar gå sina egna vägar, oberoende av rådande trender:
- Väldigt många märken följer modet slaviskt. Så gör inte vi. Det är klart vi blir inspirerade, men vi försöker att inte bli för styrda av det. Det vi har gjort är att vi har följt vissa stora färger i våra kollektioner. Vi hade mycket grått i höstkollektionen ("Captivation of Romance") och grå var ju en stor färg då och i vår är ju blått stort på samma sätt och det har vi också mycket av. "Captivation of Romance" handlade mycket om parkromantik och parksporter. När jag skapade den visualiserade jag ett stort palats och den världsresande sakletaren.

Arbetet med märket går oförtrutet vidare och i slutändan vill Nikolaj d'Etoiles erbjuda ett helhetskoncept. I dagsläget är accessoarerna i kollektionen begränsade till scarfar, halsdukar och slipsar, men väskor har redan tagits fram för att kunna komplettera utgångarna på visningarna och skor ligger i planeringsstadiet. Och märkets ambition, att göra något som inte tidigare gjorts av svenska märken, är mer aktuell än någonsin tidigare. Det är den man hoppas ska ta märket långt:
- Vi är mest intresserade av de stora modemarknaderna snarare än de stora länderna. Vi försöka hålla en hög nivå i allt vi gör och bygger långsiktigt, säger vd:n Anders Björkstedt.

Till sist: Märkets egen favorit ur sin vårkollektion? "Trenchcoatskjortan", som i sanning är fantastisk, som kan köpas med matchande shorts och som kostar ungefär 3000 kronor i butik.



Lookbook, Nikolaj d'Etoiles S/S -08.

Prisexempel, Nikolaj d'Etoiles
T-shirt: Cirka 1000.
Piké: 1300-1500.
Skjorta: 1900-3000.
Stickat: 4000.
Kavaj: 5000-8000.
Kostym (silke och kashmir): 11000.
Jacka (skinn med päljsdetaljer): 9500.

Fashionisto avslöjar planerna på en helt ny Julian Red-linje

I kölvattnet av framgångarna för de största svenska märkena har Julian Red gjort en spännande resa från independentmärke till att bli en del av vad som så populärt brukar kallas "det svenska modeundret". En framgång som dock inte stigit märket åt huvudet.

- Vi är inte en del av branschen, säger vd:n Piotr Zeloski.

Det är en lite stressad vd som möter mig utanför märkets egen butik på Brännkyrkagatan. Inte så konstigt, kanske. Som ansvarig för den internationella införsäljningen (bland mycket annat) är det högsäsong för Piotr Zeloski. En (som vanligt) hyllad kollektion för kommande höst ska säljas in och mötena är många och långa. Häromveckan hade man eget showroom i Paris för första gången ("50 meter från Comme des Garcons-butiken och 500 meter från Colette" berättar Piotr senare med viss stolthet i rösten). Lite lustigt då att få höra Piotr berätta ett exempel på hur relativt okända man fortfarande verkar vara här i Sverige.

- Det händer fortfarande att svenska journalister kontaktar oss på engelska. Men kännedomen har ökat sedan vi öppnade den här butiken och showroomet i Stockholm.

Känner ni er fortfarande lite som kusinen från landet?

- Nja, inte riktigt så kanske, men vi är väl fortfarande lite outsiders i folks ögon. Och det vill vi vara! Vi är inte en del av branschen. Vi gör en grej som väldigt många uppskattar och känner väldigt starkt för. Då betyder inte det andra så mycket.

Två gånger om året arrangeras det modevecka i Stockholm. En allt större och viktigare händelse för många märken, men inte för Julian Red.

- Jag tycker att det har blivit en sådan sjuk hysteri kring visningarna. Vi arbetar inte på det sättet. Vi har visat där en gång och har inga planer på att göra det igen, säger Piotr Zeloski.

När man bygger ett varumärke är långsiktighet det man egentligen allra helst vill åt. En butik som väl lagt en order på ett nytt märke väljer i de allra flesta fall att senare lägga nya ordrar för ytterligare en eller, ännu vanligare, två kollektioner, för att få en klar bild av hur väl det säljer. Och medan flera andra svenska märken medvetet lagt stort fokus på den svenska marknaden för att därefter söka sig utomlands kan Julian Red konstatera att efter bara fem år som märke är försäljningen på den amerikanska marknaden lika stor som på den svenska, medan den japanska är på god väg att bli lika stor. Och medan jeansen i mellanprisskiktet fått allra störst uppmärksamhet här hemma, säljs stora delar av kollektionerna enbart till nämnda utländska marknader. Så kan vi svenskar krasst konstatera att de dyraste plaggen ur varje Julian Red-kollektion knappt når butikshyllorna i Sverige, medan de är en självklar del i många utländska butiker. I dag säljs Julian Red i ett sjuttiotal butiker runtom i världen - av dem ligger fler än femtio utanför Sverige. När Piotr beskriver märket som "outsiders" är det förresten också en sanning med modifikation. I Comme des Garcons gerillabutik i Warszawa säljs exempelvis, förutom alla deras egna olika linjer, valda delar från tre olika designers kollektioner: Raf Simons, Margiela, Ann Demeulemeester. Och så ett till: Julian Red.

Kopplingen mellan Julian Red och Raf Simons har för övrigt alltid varit stark. I utländska butiker ligger de båda märkenas kläder ofta bredvid varandra och när Julian Red-designern Mattias Lind i början av årtiondet läste Brett Easton Ellis bok Less Than Zero där karaktären Julian Red finns med (därav namnet), var Raf Simons i full färd med att bli ett namn att räkna med i modebranschen. Under de år som gått har märkena delat ett liknande formspråk, men gått olika vägar för att kommunicera sitt varumärke:

- Jag tycker Raf Simons blivit mer futuristiskt i materialval och presentation, mer som "future wear", medan vi har fortsatt med en organisk känsla i våra kollektioner, är Piotrs analys.

Medan en stor del av produktionen är placerad i Polen hittar man märkets bas så "off" som i dalsländska Fängersfors. Dit flyttade märkets grundare och nuvarande herrdesigner Mattias Lind från Göteborg och där huserar han nu tillsammans med damdesignern Anna Bandgren i en ateljé i ett nerlagt pappersbruk. Internt kallas stället för Julian CS, eller Julian Creative Studio. Några planer på att centralisera verksamheten, exempelvis till Stockholm eller Göteborg, finns i dagsläget inte. Några fler butiker lär det heller inte bli inom överskådlig tid. Men en ny, ambitiös hemsida är i alla fall klar att presenteras under våren.

För andra svenska märken har de klassiska plaggen, såsom t-shirts, skjortor och jeans, på senare år åtföljts av accessoarer. Skor och accessoarer är i dag i många fall en naturlig del av dessa kollektioner. Men även där går Julian Red sin egen väg. Sneakermodellen som togs fram tillsammans med Gravis häromåret blev bara en engångsgrej. Piotr förklarar varför:

- Jag tycker att det har blivit en jättestor hets där också, bland svenska märken, att få ut skor och accessoarer till varje pris. Vi vill känna att det vi gör är något som vi behärskar. Ingen av oss kan särskilt mycket om skor och vi vill inte bara limma ihop en sula med en överdel och på så sätt sälja skor. Vi vill känna att det är någonting vi kan stå för, något vi själva skulle vilja ha på oss. Men vi har tänkt på det här med skor, vi pratade om det så sent som häromdagen faktiskt, och det är någonting som kommer."

Andra, mer övergripande, nyheter är också att vänta. Tll nästa vår, kan Fashionisto avslöja, väntas en helt ny linje signerad Julian Red presenteras. Det är inte fråga om ett nytt märke utan verkar bli en del av det redan befintliga varumärket. Att göra jeans för en tusenlapp - t-shirts för hälften - tillsammans med välskräddade rockar för åtskilligt mer, har fungerat hittills, men är inte hållbart i längden då priserna helt enkelt spretar för mycket. Planerna för den nya labeln är inte helt klara ännu, men det lutar åt att märket på något sätt delas upp i en billigare del och en lite dyrare, på samma sätt som det franska märket April 77 också kommer göra framöver. På så sätt ska Julian Red i ännu högre utsträckning ta världen med storm. Och det har ju gått skapligt hittills, så varför inte?

Smakprov, Julian Red S/S -08



Tre Tycker Till

Vad tycker du om Julian Red?

Sanna Gebeyehu, Svenska Moderådet:
- Jag tycker det är ett skönt märke. Bara en sån sak som att de flyttade ut i bushen från storstan är ju en skön grej och visar att men inte behöver vara i Stockholm för att vara en kreativ spjutspets. Jag tycker de har utvecklats snabbt, de har ju inte funnits så länge. De är unga och ambitiösa och jag tror de kommer komma någonstans.

Lotta Hjelte, delägare i SOM Concept, som sålt Julian Red under ett antal år:
- Jag tycker väldigt bra om Julian Red. De började ju med bara jeans och har haft jättefina modeller, med bra material i fina färger, men lite problem med storlekarna. Den senare vidareutvecklingen av märket tycker jag har varit jättetuff och bärbar, men samma sak där: problem med storlekarna.

Robin Klang, modebloggare:
- Jag har alltid gillat Julian Red, det har alltid varit ett av mina favoritmärken, sedan det kom in på SOLO. Jag tycker de blir bättre och bättre för varje kollektion och jag hoppas de får ett stort internationellt genombrott. Det är de värda, särskilt med en så fin vårkollektion som de har.

Kortfattat

Julian Red har på bara fem år kommit att bli ett av Sveriges största modevarumärken med försäljning i ett 70-tal butiker världen över och en fortsatt stor efterfrågan på viktiga marknader. Man har blivit det genom att gå sin egen väg och lägga fokus på produkten. Märket har planer på att göra skor, men vill göra det ordentligt och inte halvdant. Till nästa vår, kan Fashionisto avslöja, släpps en helt ny del av Julian Red. Något namn är inte klart, men prisklassen blir över den som märket har nu.

Fotokollage
Robin Klang.

Klickvärt
www.julianred.com.
Manolo.se: Bakgrund: Raf Simons.

Nytt svenskt märke gör finskor för under tusenlappen



NEI Stockholm är hittills en riktig framgångssaga. Märket, som lanserades för mindre än ett halvår sedan, säljs redan i tre butiker och har just klarat av sin första modemässa. Det finns helt uppenbart en efterfrågan för finskor under tusenlappen. Fashionisto stämde träff i märkets egna showroom för att prata om den korta tid som varit, men framförallt om vad som väntar. Och, allra viktigast, för att få svar på frågan: "Hur gör man skor som håller för 700 kronor?"

Hamed Tavakolizadeh och Linus Ottosson kombinerar studier på KTH och Stockholms Universitet med att driva märket NEI Stockholm, som kan vara på väg mot något riktigt stort. Stor är också vindsvåningen i Birkastan som de senaste veckorna fungerat som tillfälligt showroom för press och inköpare. På en liten hylla står ett dussintal skor uppradade i en rad olika färger och utföranden. En röd pennyloafer trängs med en klassisk svart snörfinsko och flera modeller i lack. Allt som allt märkets höstkollektion, den första hela kollektionen efter de två modeller i tre styles (utföranden) vardera som hittills släppts (se: bilder).

Hur gör man skor som håller för 700 kronor?

- När man går ut med ett så lågt pris som vi har gjort börjar folk undra om det är syntet. Men vi använder enbart läder och inga tygmaterial och det tycker vi är viktigt, säger Hamed Tavakolizadeh. Tanken är att kvaliteten ska säkras innan priset sätts.
Hur sker tillverkningen?

- Vi har tillverkning i Kina, säger Hamed. Vi är väldigt nöjda med våra leverantörer och har snabbt lärt oss vilka detaljer vi ska trycka lite extra på. Exempelvis är spännet på en av modellerna oxidresistent för att skydda mot rost och annat.

- Vi har själva provat dem varje dag i fyra månader för att se vad de går för, flikar Linus in. Vi vet att hela affärsidén kommer falla platt om inte kvaliteten håller. Det finns inte någon som vill köpa en produkt som inte kan användas, man förväntar ju sig att skorna ska hålla. Med de priser vi har går det ju också att gå runt på flera olika par. Och det behövs! Man drar sig ju till och med för att gå ut med det väder vi kan ha i det här landet!

Det märks snabbt att det är två realistiska visionärer man pratar med. Unga, drivna entreprenörer, som tror på sin produkt, men som också inser sina egna begränsningar. De konstaterar krasst att visst finns ambitionen att fortsätta växa och i ett senare skede även ta fram väskor och andra accessoarer. Men att det utan finansiering - antingen i form av kapitaltillskott från en utomstående part, eller genom en framgångsrik införsäljning till butiker - lika gärna kan falla platt och stanna vid en eller två kollektioner. En helt avgörande faktor för den fortsatta existensen - inte minst för ett nytt märke - är ju försäljningen. Med tanke på framgångarna för andra svenska skomärken i det lägre prissegmentet (Sneaky Steves blott andra kollektion säljs världen över liksom det några år äldre Bobbie Burns (vars upphovsmän senare tog fram den dyrare "Refined by"-kollektionen och nu senast även Jim Rickey)) är det lätt att förvillas att tro att alla märken vill gå samma väg. Men NEI Stockholm skyndar långsamt:

- Vi har fått ett par förfrågningar från både webbutiker och fysiska butiker som uttryckt intresse, men det har varit butiker som inte riktigt passar in i märkets profilering. Vi vill vara i dyrare butiker med ett lägre pris. Sen är det ju så att vi trots allt jobbar med små volymer och därför är mer noggranna med vilka butiker vi vill fördela våra ordrar på. Jag skulle tippa på att vi siktar på att finnas i tre butiker vardera i Stockholm och Göteborg och någon i Malmö. Men vi tittar också på andra städer ute i landet. Lund och Uppsala är två superintressanta städer där vi gärna finns, men även Gävle, Sundsvall och Umeå. Och så håller vi på att ta fram en egen webbutikslösning, som vi ska styra och ha kontroll över själva, säger Hamed Tavakolizadeh.

Syns man inte finns man inte, säger devisen. Något som även NEI Stockholm tagit fasta på:

- Det är otroligt viktigt att vi syns i tidningar och i media. Jag skulle säga att det är viktigare för oss att synas än att sälja, säger Linus Ottosson, men får mothugg av Hamed:

- Det där är en sanning med lite modifikation. Jag skulle säga att det allra viktigaste är att folk börjar prata om märket.



Och namnet då? Det saknar egentligen helt betydelse. Ett medvetet val, enligt Hamed Tavakolizadeh:
- I och med att vi är ett nytt varumärke vill vi vara värdeneutrala. Om man har ett tydligt namn ligger det genast en värdering i det. Vi vill låta kunden vara med och bygga varumärket.

Kortfattat
NEI Stockholm är ett nytt, svenskt skomärke som drivs av två universitetsstudenter. Deras affärsidé är att tillverka trendriktiga finskor för 700 kronor. Den första kollektionen, som säljs både via hemsidan eller i tre Stockholmsbutiker, omfattar två skomodeller i tre olika styles. Höstkollektionen, som nu har visats upp, är märkets första lite merfullskaliga. NEI Stockholm vill inte sälja skor i varenda gatuhörn utan finnas i ett par, tre butiker vardera i ett antal städer, samt i sin egen webbutik, som lanseras inom kort.

Bilder
Martin Edström.

Kortfakta
Namn NEI Stockholm.
Ägare Grundarna Hamed Tavakolizadeh och Linus Ottosson.
Märkesprofil Säljer finskor i läder för 700 kronor.
Återförsäljare FOCUS STHLM (Drottninggatan 104 och Nybrogatan 20 (den sistnämnda stängs inom kort)) och Dressroom (Götgatan 76 (Skrapan)). Öppnar alltså snart också egen webshop.

Klickvärt
www.neistockholm.com.
Manolo.se: Manolo.se träffar: Bobbie Burns.
Manolo.se: Bobbie Burns breddar. (Om Jim Rickey.)