Svenskinspirerat i Topmans imponerande höstkollektion
Fashionisto besöker restaurangen Bauer på Götgatan, där Topshop och Topman visar sina respektive höst- och vinterkollektioner. Herraccessoardesignern Mark Gumm presenterar Topmans klart starkaste kollektion hittills, där dåtid blandas friskt med framtid och där det därtill snappat upp flera av "it-plaggen" på herrsidan just nu.
- Med den här kollektionen vill vi uttrycka det fina i "casual elegance", säger Mark Gumm.
Topshop och Topman sticker inte under stol med att det är de stora modevaruhusen som inspirerar dem när de tar fram kollektionerna. Till hösten är Burberry en stor inspirationskälla, men också Acne, A.P.C., Raf Simons, Lanvin, D&G, DSquared med flera. Från i synnerhet Acne och A.P.C. har Topman inspirerats till att göra plagg med, som Mark uttrycker det, "casual elegance". Det är chinos med uppvik, tunna finstickade huvtröjor, trenchcoats i alla möjliga olika utföranden och mycket annat.
Kollektionens fyra delar - "Writers block", "Shambles", "Blockheads" och "Fall out" - ger en väldigt bra helhetsbild av Topmans tolkning av modet just nu, hur det har varit de senaste åren och hur man tror att det kommer se ut framöver. De stora modekedjornas stora omsättning genererar ju stora kollektioner, som förhoppningsvis ska tilltala många olika kundgrupper. Den trendkänslige konstaterar att den rutiga flanellskjortan finns i flera olika utföranden, medan den som följer modet mer sporadiskt kanske upptäcker den tidlösa chinosbyxans renässans i herrmodet. Typiskt för vår tid också att Topman beskriver "Writers block"-kollektionen som "eklektisk" och därmed slår fast en allt större sanning i det manliga modet: inte nog med att vi blir mer och mer kräsna - vi tenderar också att förändra oss själva - och vår garderob - allt oftare. "Writers block" kommer som ett svar på det, genom att vara ganska enkel i färg och formspråk, med många fina basplagg, såsom farfarströjor och t-shirts med prints. Men "basigt" behöver inte vara synonymt med tråkigt. Ett slags experimentiell lager-på-lager-princip finns exempelvis fortfarande kvar och här menar Topman att det går att tänja på gränserna, exempelvis genom att använda en klarröd polotröja (inspirerad av Fred Perry, för övrigt) under en cardigan i en likadan knallröd färg. Eller att, som modet varit under de senaste åren, blanda friskt med materialen, exemplifierat genom en rutig flanellskjorta med en arbetad känsla under en överdel i nylon.
I övrigt är även accessoarsidan starkare än någonsin med fina läderskärp med små, enkla detaljer, som, om man vill, matchas med fina läderväskor. Oversizade scarfar och halsdukar och en stickad rånarluva har vi sett förut och har nu även anammats av Topman.
Signifikativt för vår tid beträffande byxor är att Topman, enligt Mark Gumm, värderar chinosbyxan högre än jeansen till hösten och exempelvis inte presenterar en enda "skinny jeans"-modell för höst/vinter -08. Däremot en väldigt fin jeansmodell i regular-fit, vars slitning lätt kan refereras till de i The Local Firms premiärkollektion för våren.
Ytterplaggen är inte bara högteknologiska. I stället är trenchcoaten något av ett nyckelplagg och det kommer modeller både med och utan struktur i materialet, såsom exempelvis ränder och rutor. Annars är just mönster - och framförallt de i kontrasterande färger och mönster - vanliga i huvor och innerfoder. Till sist: Den jättefina gråa duffeln i ull kommer kanske ett år för sent, men även här handlar det ju om ett tidlöst plagg, som plockats upp och fått nytt liv. Den får inte missas!
Mark Gumm uttrycker också entusiasm inför öppnandet av den nya butiken i New York i oktober, som faktiskt blir kedjans första i USA, efter ett hundratal öppningar i resten av världen.
Fashionisto på Modebranschens dag
Fashionisto har tillbringat hela dagen på modebranschtidningen Habits årliga Fashion Summit. Det är en dag där modebranschen samlas för att lyssna på diverse talare och det var mycket intressant som sades under dagen i Vinterträdgården på Grand Hôtel.
Per Holknekt, vd och Creative Director på dammärket Odd Molly, berättade vad som gjort hans skötebarn till en succé, både i Sverige och utomlands, och nu också blivit börsnoterat som bolag. Han berättade historier om när han och sin kollega Karin satt med en marknadsföringsbudget på futtiga 8000 kronor och undrade hur de skulle få folk att upptäcka märket. (Det slutade med att de skickade ut pärlplattor som föreställde märkets kläder till olika inköpare!) Om glädjen och hur högt de hoppade när de första gången såg någon de inte kände på stan i ett av märkets plagg och om hur de arbetar med att kommunicera sitt varumärke. För att exemplifiera: enligt en undersökning märket låtit göra finns det en särskild kundgrupp som hyser starkare känslor för märket än någon annan: männen! Detta alltså trots att en herrkollektion inte verkar vara aktuell på bra länge, om någonsin, från märket. Men det verkar helt enkelt handla om hur mycket vi män tycker om att se kvinnor i vår omgivning i Odd Mollys kläder. Och för att vara helt ärlig är det väl inte direkt många renodlade dammärken som svenska män ens känner till. Men när de till och med känner starkare för varumärket Odd Molly än kvinnorna förstår man att varumärkeskommunikationen fungerat exemplariskt bra.
Astrid Olsson, som ju tillsammans med Lee Cotter utgör duon bakom Fifth Avenue Shoe Repair pratade om märkets historia: en berättelse som nog många designers kan identifiera sig med. Redan första året gick Fifth Avenue Shoe Repair med vinst - med 12000 kronor. Nu finns man i 175 butiker världen över. Astrid förklarade mycket ingående och intressant om hennes och Lees inspirationskällor. Fifth Ave-kollektionerna utgår ofta från olika typer av arkitektur, vilket återspeglas i de minimalistiska kollektionerna, där de starka färgerna bokstavligt talat lyser med sin frånvaro. Och så fick åhörarna titta på bilder som aldrig tidigare visats från processen för att ta fram olika plagg i kollektionen.
I övrigt:
* Gunnar Ström (vd, Stig Fram) var en väldigt entusiasmerande inledningstalare.
* Boris Lennerhov (vd, GeKås Ullared) presenterade siffror för sin stormarknads storlek och omsättning som fick åhörarna att baxna.
* Christer Asplund (vd, Place Invest) tog upp olika handelsplatsers och köpcentrums karaktär och målade upp exempel på hur framtiden kan se ut för dessa.
* Robin Cornelius (vd Switcher Quality Textiles) talade om värdet av miljömedvetna modeplagg och om vikten av att kunden kan spåra produktens ursprung, transportväg o.s.v
* Henrik Mattsson (Bloc Framtidsforskning) var den kanske allra skickligaste talaren och tog upp hur framtidens modebransch och detajhandel ser ut.
* Ayad Al Saffar (vd Klockgrossisten i Norden och vd Ur & Penn) berättade hur han sålde sina första fem klockor när han kom som flykting till Sverige på 80-talet och några av de metoder han har använt för att mellan 2002 och 2008 öka Ur&Penns omsättning från 23 miljoner till hisnande 2,3 miljarder.
* Jan Carlzon (ordförande Företagarna) knöt ihop säcken väldigt bra, då nästan samtliga tidigare talare - och även Jan - tog upp vikten av att vårda sitt varumärke.
* Näringsminister Maud Olofsson avslutade med att redogöra för hur den nya regeringen ser på modebranschen, vad som gjorts för att förenkla för företagarna och vad man kan förvänta sig görs framöver.
Mot strömmen: Revery
Uniforms For The Dedicated.
Ulterior Motive.
Men det finns dem som vågar starta butik! Lisa Axelsson, utbildad mönsterkonstruktör på Tillskärarakademin, har drivit märket Revery sedan 2005. Varje kollektion har ett mycket utpräglat tema och för våren har Lisa arbetat med fiskar och fiske som inspiration. Det är inget billigt märke: vårkollektionen innehåller bland annat jeans gjort av hampa och en skjorta i vildsiden, som kostar 1800 vardera. Det som i övrigt är mest iögonfallande är t-shirtmodellen med det fina fiskmotivet, illustrerat av Annelie Carlström.
Redan i märkets linda, för tre år sedan, var showroomet på Metargatan 11 butik. Då delades lokalen, likt ÖÖS, av ett antal olika designers och förutom Revery såldes flera andra märken. Nu satsar Lisa på nytt med att göra lokalen till sin egen butik för att få ut sina kläder och fisketemat i kollektionen avspeglar sig väldigt väl i inredningen i butiken. Det är inte helt lätt att hitta dit, men väl där inser man vilken idyll de lugnare delarna av Södermalm faktiskt är, i synnerhet när majsolen tittar fram.
Reverys kollektioner är helt ekologiska, bortsett från skjortan, då vildsiden inte går att eko-klassificera. Lisa Axelsson gör kollektionerna nästan uteslutande helt själv och det lyckas hon bra med. Frågan man kan ställa sig är om det hinns med om märket växer till sig och kollektionerna blir större och Lisa har också haft hjälp av en fabrik i Estland.
Revery säljs på ÖÖS (fram till juli, som bekant) och Plezuro i Stockholm, samt Once Upon A Time i Göteborg. Och från och med i helgen alltså i den egna butiken på Metargatan 11. Väl värt en titt!
Till sist: Höstens kollektion har ett hockeytema, varför butiken naturligtvis i samband med det byggs om till någon typ av hockeyrink. Entusiasmerande!
ÖÖS nästa butik att läggas ner
Även om deras båda - och de andra märkenas - kollektioner kommer fortsätta säljas i andra butiker, känns det ledsamt och lite signifikativt att två förhållandevis nya och oetablerade designers inte kan göra en sådan här satsning i Stockholm och Sverige i dag. Stans bästa skobutik, C.o.e.t, lades ju ner för bara ett par veckor sedan och nu försvinner snart ytterligare en av de allt färre lite säregna butikerna i stan. Detta samtidigt som allt fler konsumenter - och allt mer pengar - förflyttas till de stora gångstråken. Ironiskt nog etablerade sig ÖÖS blott 150 meter från den allt mer av butikskedjor präglade Götgatan, för att erbjuda konsumenterna ett alternativ. Det gick - i några år.
"I dagsläget planeras inga Collection of Styles-butiker i Sverige"
Tre och ett halvt år. Så länge har H&M redovisat månatliga försäljningsökningar. Men ett tecken i tiden att något är på väg att hända i branschen kom när försäljningen för april minskade för H&M. Visserligen med en ynka procent, men ändå.
I pressmeddelandet som då skickades ut var orsaken till minskningen det kalla vädret som flera av kedjans marknader upplevt under våren. (Som signaturen "Leif" var inne på i sin kommentar till gårdagens inlägg. Och när vi ändå är inne på vädret så var skälet till att vädret inte togs upp som en femte trolig anledning i inlägget i går att snart sagt varje vår innehåller temperatursvängningar och inte är typisk för den här våren, men visst är även vädret en viktig parameter i konsumtionen!) Och Håcan Andersson, informatör på H&M, vill inte gå in närmare än så:
- Vi ger inte några ytterligare kommentarer om siffrorna i april. Nästa gång vi uttalar oss är i pressmeddelandet vi skickar ut den 18 juni med siffrorna för första halvåret.
När undertecknad intervjuade Margaretha van den Bosch, chefsdesigner på H&M tidigare i år, antydde hon att H&M:s butikskedjekoncept Collection of Styles (COS), vars kläder är lite dyrare och kvaliteterna lite finare, var på väg till Sverige; hon hade till och med hört sägas att man aktivt letade efter en butikslokal i Stockholm. Något som Håcan Andersson emellertid dementerar:
- Under det här året öppnar tre nya COS-butiker, bland annat i Paris och Köln, men i dagsläget planeras inga COS-butiker i Sverige.
Man har hört många säga att det är märkligt att H&M inte öppnar en COS-butik i Sverige, när H&M själva är svenskt. Men då ska man ha i åtanke att konceptet COS inte är svenskt, utan har sitt säte i London och när butiken i Köpenhamn öppnades får man anta att det var för att H&M betraktade just Köpenhamn som mer intressant för konceptet än Stockholm.
Det har också antytts att de jämförelsevis svaga siffrorna som H&M levererade för april kan ha varit en tillfällighet. Försäljningen under de två första veckorna i maj var "mycket tillfredsställande", enligt H&M.
Kuriosa: 76% av chefspositionerna på H&M innehas av kvinnor. Och totalt står kvinnorna för 80% av kedjans 68 000 anställda. Källa: hm.com.
Analys: Därför går butiksbranschen dåligt
Det märks överallt, att det är tuffa tider för en del. Rea-skyltar i skyltfönstren redan i maj är inte extremt - extremt i år är däremot mängden rea-skyltar. Och lika fascinerande är branschaktörernas kreativitet för att ge sken av något helt annat än att kassan är tom, omskriven i ett tidigare inlägg på den här bloggen.
Men vad beror det på, att det går så dåligt för branschen just nu?
Det finns såklart - och det har jag också varit inne på tidigare - inte bara en, inte två eller tre utan många orsaker till det. En är den första och mesta att omnämnas: begynnande lågkonjunktur. Man behöver inte vara nationalekonom att dra sig till minnes att när sämre tider väntar, märks konsumentens oro över detta på konsumtionen. Man gör inte lika många spontanköp - man gör kort och gott inte lika många köp över huvud taget.
Den stora utbredningen av lågprisklädeskedjor är ett skäl så gott som något, i synnerhet i Sverige. Därmed inte sagt att H&M, Zara och Topman gör vågen när sämre tider väntar: till och med H&M dras med en svag tillväxt. Men det säger sig självt att konsumenten som i högkonjunktur traskar in på SOLO kikar lite extra på Topmans kläder, när sämre tider nalkas, för att hårddra det hela lite.
Överetableringen på marknaden är en tredje orsak. Sveriges nio miljoner invånare räcker generellt inte för att få svenska modeföretag lönsamma, i synnerhet inte när mer och mer butiksyta upptas av utländska märken. Det har pratats ett tag nu, även på Fashionisto, om den naturliga utslagningen, som sker i branschen i sämre tider. Designers som inte får det att gå ihop slår antingen igen helt och gör något annat, blir rekryterad till någon större aktör, eller kämpar vidare i hopp om en ljusare framtid. Det här är marknadsekonomi precis enligt skolboken och det säger sig självt att nya märken 2008 går en betydligt tuffare framtid till mötes än vad de som lanserade sig exempelvis 2002 upplevde.
Den fjärde, och kanske mest intressanta, parametern är inget som egentligen över huvud taget diskuteras: relationen mellan butiken och kunden. Det normala är ju att märken presenterar sina kollektioner, butiker köper in det de vill ha och får plaggen levererade när säsongen börjar. Butikernas utbud hänger alltså helt på butiksägarnas tycke och smak och inte sällan även tron på vad som går att säljas och det är det som konsumenten hänvisas till. Men Fashionisto kan avslöja ett nytt koncept som lanseras i Sverige i höst, som låter kunden själv utgå från delar av kläder och sätta ihop plagg så som han eller hon själv vill ha dem. Det här går ju stick i stäv med det traditionella maktförhållandet som beskrivits ovan och öppnar för kunden att själv utforma sina kläder, men att göra det utifrån en vanlig butik. Tanken är att konceptet ska beställa (svensktillverkade) tyger och material utifrån efterfrågan och därmed slippa den för butiker så kostnadskrävande lagerhållningen. Och priserna för konsumenten blir inte dyrare än motsvarande plagg i butik. Fler butiker borde inspireras att låta kunden styra sitt utbud. Det ger en intressantare och mer dynamisk butikskultur och gör att den aktuella butiken slipper förlora pengar på att tvingas rea ut sina plagg. Varför har ingen tänkt på den här idén tidigare?
Gudrun Sjödén sitter stadigt på den svenska modetronen
Nästan helt i skymundan har Gudrun Sjödén i över 30 år byggt upp sin verksamhet, med en årlig omsättning som närmar sig en halv miljard årligen och som - än så länge, är väl bäst att säga - slår andra svenska modeföretag som Acne med hästlängder. (Acne som i och för sig har en jämförelsevis kort historia som modeföretag.) Med sin Sydamerikainspirerade höstvisning på Fjärilsmuseet i dag visade hon att förutsättningar finns för en 20-procentig årlig tillväxt även i fortsättningen. Efter visningen fick Fashionisto en pratstund med Gudrun Sjödén själv.
Hur tror du det kommer sig att du ständigt finns med där uppe i toppen över de svenska modeföretag som omsätter, exporterar och växer mest, samt går bäst?
- Jag har ju hållit på i många år och arbetar på många marknader. Satsar man på de marknader man finns på så går det ju oftast bra till slut. Sedan är vi ju inte så anonyma med våra kläder. Vi har en egen profil och det måste man ha om det ska gå bra utomlands. Nu finns vi ju i de nordiska länderna, i Tyskland som är vår största marknad, i Frankrike och England, Irland och USA där vi precis har börjat. Sedan är ju webben en stor del också. Jag tror det var -97 vi började på webben och redan då kunde man ju skicka ett mail för att beställa våra kläder. Vi äger alla våra butiker själva och våra kläder finns bara i de egna butikerna. I början sålde vi även till andra butiker, men det är ett helt annat tänk om man ska sälja in till andra.
Varifrån hämtar du din inspiration?
- Jag söker mest efter den utanför landets gränser. De stora företagen tycker jag gör ganska lika mode, men Antwerp 6 tycker jag är skojiga: de gör hela tiden sina egna "attacker" på mode och vad mode egentligen är.
Du har ju alltid haft en ekologisk profil. Det man börjar tala om nu är ju risken för att exempelvis den ekologiska bomullen tar slut, när de stora kedjorna storsatsar på ekologiska klädkollektioner. Känner du någon oro över det?
- Ja, visst är jag orolig. Man måste jobba långsiktigt om man vill arbeta som vi gör. Vi har exempelvis en grekisk leverantör av ekologisk bomull som sedan 90-talet tagit fram våra ekologiska trikåer och han har sagt att han behåller oss som kund för att vi haft kontakt under så lång tid.
Du om någon borde väl veta: Hur upplever du att svenskt mode förändrats under de här 30 åren du har varit verksam?
- Man kan ju konstatera nu med alla nya designers som är så unga och uppmärksammade att tittar man på deras siffror, så går det inte ihop. Det är inte lätt att driva företag. Det man kan göra är ju att ta in externt kapital, men då blir man ju inte längre oberoende.
Till sist: När börjar du göra herrkläder?
- (Hehe). Jag gjorde ju det i början, men det är ju en helt annan grej. Men jag tycker väl att något Gudrun Sjödén för män skulle behövas, för de lite äldre har bara att välja på att klä sig strikt i kostym eller att köra slappt, med värsta hip-hop-munderingen. Men det är ingenting jag ger mig in på, det får någon annan göra.
En sista reflektion är att det finns slående likheter i personlighetsdragen mellan Gudrun Sjödén och H&M-legenden Margaretha van den Bosch, som många i den här branschen skulle vinna på att ta efter. Båda vet vikten av att - i synnerhet gentemot medierna - uppträda på ett varmt, lyhört och trevligt sätt. Men också att vara frispråkig för att skapa fokus runt sin egen person och det varumärke man representerar, samt vara tydlig i sin kommunikation utåt, dels för att undvika missförstånd och dels för att få ut det budskap man vill. Men så återfinns ju bådas företag också i den absoluta toppen av svenska modeföretag!
Här är Weekday A/W -08
Weekday mailar redan nu ut om sina externa varumärken i höst. Här är listan på dam- och herrmärkena:
Acne. April 77, Arena CPH, Back, Borba Margo, Burfitt, Carin Wester, Daniel Pallilo, David&Martin. Diana Orving, Edwin. Gaspard Yurkievich, Henrik Vibskov, JC/DC (exklusivt i Sverige), Julian Red, Lips, Marios, Marjan Pejoski (exklusivt i Sverige), Mini Market, Nakkna, Nitty Gritty (nytt märke), Peter Jensen, Rachel Leigh. Rickard Lindqvist. Rodebjer, Siv Støldal, Stephan Schneider (exklusivt i Sverige), Steven Shine, Stine Goya, The Local Firm, TSM, Ute Ploier (exklusivt i Sverige), Velour, Wester och Wood Wood.
Makoto Horisaki på Weekday, intressant att ni som Nitty Grittys konkurrent tar in dem i höst!
- Ja, och den enda butiken vi säljer kollektionen i är ju på Götgatan, så det blir alltså också på Söder.
Överlag säljs samtliga märken som listas ovan på butiken på Götgatan och nästan alla på Drottninggatan, medan de övriga butikerna får nöja sig med ett varierande antal av märkena.
Makoto berättar att kedjans egna märken - Cheap Monday, MTWTFSS WEEKDAY, Qoniak och Sunday Sun - säljer bättre och bättre. Framförallt Weekday-kollektionen, designad av Titti Andersson som rekryterades från Velour, har en stark tillväxt och Weekdays ambition är att få ner det redan prisvärda konceptet ytterligare i pris i kommande kollektioner.
Tre starka herrkollektioner på Beckmans slutvisning
Bland årets sistaårselever på Beckmans var uppdelningen solklar: de tre killarna gjorde herrkollektioner. Med tanke på den här bloggens inriktning var det också mot Adam Gauffin, Ken Fujimoto och Björn Bryngelsson undertecknad riktade allra störst intresse.
Adam Gauffin har redan funnits ute med sina kläder hos bland annat Tjallamalla och Aplace på PUB. Kollektionen han visar på Berns är lekfull, men bärbar. Den plastiga känslan i kvaliteterna är genomgående, i detaljer, såväl som i hela plagg. Det är en trendig kollektion med mycket gråtoner, men som också tangerar det svarta och vita. Lager-på-lager och den vågade blandningen mellan funktionsmaterial och naturliga diton har vi sett förr, men går väl i tiden.
Ken Fujimoto spretar med sin kollektion. Med basen i de ryska influenserna satsar han mycket påsynligt genomarbetade prints kombinerat med många arméinfluerade plagg. Men här finns också plats för nörden och det dressade och de få plagg som visas upp ger en rik provkarta på Kens kompetens. I sin helhet har kollektionen många plagg som känns genomarbetade och den är omfångsrik, men tyvärr också lite svår att ta in och lite ojämn, i färgval såväl som i finish. Plus dock för någon som verkligen vågar gå utanför den gängse normen och visa att det går att göra herrkläder på ett nytt sätt.
Björn Bryngelssons kollektion är den mest moderna och den som är lättast att ta till sig av de tre. Men inte tråkig för det! Det korta byxbenet är genomgående och, precis som han var inne på i inlägget tidigare i dag, har han jobbat mycket med att omtolka de typiska detaljerna för den klassiske gentlemannen. Kavajslagen är understundom borta, medan andra gånger extra framträdande, knapplösningar blandas det hej vilt med, liksom kragar och skärningar. Det hela känns väldigt svenskt (klassiskt, men med en twist), fast med ett ovanligt bra resultat. I slutet chockar Björn med en illgrön kostym, men annars är det trygg gråskala som gäller. Det är den mest skräddade kollektionen av alla, fast i ett väldigt modernt och fräscht utförande.
Adam Gauffin.
Ken Fujimoto.
Björn Bryngelsson.
Bilder: thefashionist.se.
Tom Hedqvist, rektor på Beckmans: Hur tycker du att Beckmans står sig i konkurrensen 2008? Vad är Beckmans idag?
- Varje år har sin prövning, men vad jag märker generellt är att omvärldens fokusering på mode blir större och större och det sätter större prov på studenterna. Det gör att nivån och förväntningarna skruvas upp. Det jag kan känna är att det som visas upp inte är lika experimentiell längre, utan bygger mer på en personlig tanke på en hög nivå. Tidigare kunde det vara experimentiellt utan tanke, men nu har man en egen idé om sömnad och tillverkning och det som utmärker oss som högskola är att det ju måste vara hög nivå överallt. Men samtidigt är det kanske lite svårt för mig att ha distans till studenterna, när jag har haft dem här i tre år.
Lotta Ahlvar, vd för Svenska Moderådet: Vad tyckte du om visningen?
- Jag tyckte det var jättefint! I år är jag opponent för första gången (för Frida Hovslagare), så jag kanske inte ska säga för mycket om varje kollektion, men det jag såg var mycket 80-talsinfluenser i nyfolktning; man flirtar med designers från den tiden. Jag gillade också att man gillade att göra det enkla. Det brukar vara mycket svåra grejer annars, men det här var en jättebra visning som var väldigt inspirerande!
Ny späckad vecka väntar - och Beckmansvisningen inleder
Det kanske allra mest spännande som händer i veckan är emellertid dagens Beckmansvisning, där sistaårseleverna visar sina examenskollektioner. Fashionisto stötte ihop med en av de tre elever som gör en herrkollektion på King-festen i torsdags.
Berätta, Björn Bryngelsson! Hur ser din kollektion ut?
- Jag har försökt utgå från den klassiske gentlemannen, men skalat bort de klassiska herrdetaljerna, som kragar och slag. Färgskalan är alltifrån klarvitt till klarsvart. Det är många gråa nyanser och det är annars en ganska typisk sommarkollektion.
Björn Bryngelsson börjar som designerassistent på Filippa K den 9 juni.
Fem minnen från kvällen på Berns
Kings chefredaktör Per Nilsson.
Sascha Enkvist och Robin Klang har grejer på gång: Sascha ska börja plugga med målet att komma in på S:t Martins, medan Robin börjar som frilans på Café och Café Collections under hösten.
Anna Sundelin och F12- och Esque-ägaren Mattias Hedlund. F12 Terrassen öppnar den 22 april. Ses där!
Julian Red-vd:n Piotr Zaleski och Le Shop-ägaren Payman Dehdezi hade det mysigt (hehe). Piotr gladde sig åt det fina samarbetet med Berghs School of Communication - och Payman var som alltid bara glad.
Yvan Rodic (mer känd som Facehunter):
Hej, Yvan! Vad gör du i Stockholm?
- Just nu arbetar jag med teve för MySpace och åker runt i olika städer och filmar människor, som berättar om sin stil och sina liv. Den här veckan har jag varit i Stockholm. Om ett par dagar åker jag iväg i tre dagar, men sedan kommer jag tillbaka några dagar till.
Hur är Stockholm?
- Jag tycker Stockholm är mysigt. Det är en väldigt "edgy" city. (Rolig anekdot: den person som fått in ordet "edgy" flest gånger under en intervju med mig är H&M:s Margaretha van den Bosch och det kan man kanske inte riktigt tro om henne). Ni är avslappnade och ni har fångat er egen kreativitet. Ni verkar besatta av förändring och förnyelse och jag kan tänka mig att det därför kanske kan vara lite påfrestande att bo här. Det känns helt annorlunda jämfört med typ London där jag var för bara några dagar sedan. Men för mig är det intressant för jag är ju här för att leta efter intressanta stilar och kläder.
Till sist: Hur många unika besökare har du på Facehunter?
- Jag ligger på runt 15000 om dagen.
Fashionisto möter: Per Nilsson och Lena Patriksson Keller
I dag presenterar herrmodemagasinet King för andra gången sin lista över de 100 mäktigaste i herrmodesverige. Etta på listan är Lena Pettersson-Keller, mest känd som pr-byrån Patriksson Communications grundare och starka kvinna samt som en av initiativtagarna till Berns Modevecka. Fashionisto gick till rum 317 på Berns och fick en pratstund med Lena och Per Nilsson, chefredaktör för King.
Grattis till förstaplatsen, Lena!
- Tack så mycket!
Per, hur har ni resonerat när ni satt Lena överst på listan?
- Vi resonerar som så att först och främst är Lena mäktigast i herrmodesverige. Och när vi suttit ner och tagit fram listan grundar vi det på tre saker: Det första är Patriksson Communications makt i branschen, sedan är hon en av initiativtagarna till STHLM Fashion Week by Berns och ligger också bakom Whyred. För vår del handlar makt den här gången om inflytande över hur den svenske mannen klär sig, på kort och på lång sikt.
Förra året var Acnes chefdesigner Jonny Johansson etta på listan och det är nog många som kommer reagera på att varken han eller vd Mikael Schiller ens finns med på topp tio. Hur har ni tänkt där?
- Jonny fick, med all rätt, mycket uppmärksamhet efter vår utmärkelse förra året och Acne är ju fortfarande en maktfaktor inom svenskt herrmode. Men det händer mycket i branschen och då ska det hända mycket på listan också.
Finns det 100 mäktiga i herrmodesverige?
- Det finns inte bara 100, det finns fler! För oss är makt när man påverkar männens modevanor, eller groomingvanor, eller klockvanor eller vad som helst, och det gör många. Så det finns definitivt 100 och tyvärr, höll jag på att säga, finns det fler, så alla får inte plats på listan.
Hur beroende av varandra är ni? Vad tycker ni det säger om branschen att någon från pr-branschen toppar listan?
Per: Jag kan ju bara tala för mig själv och jag tycker Lena att när gör ett intressant jobb så uppmärksammar vi det och när hon gör ett ointressant jobb så uppmärksammar vi det inte. Det handlar om hur och när Lena presenterar det, och så handlar det om det kan vara något exklusivt för oss.
Lena: Jag ser mig inte bara som PR-kvinna utan också som en entreprenör: jag jobbar ju inte enbart för Patriksson Communication utan även mycket för STHLM Fashion Week by Berns. Men det var precis som när King startade: man jobbar och lobbar för en hård bransch. När vi ringde en tidnings ekonomiredaktion för åtta år sedan frågade de: "Varför ringer ni?" Nu är situationen lite annorlunda, om man säger så.
Hur går arbetet med STHLM Fashion Week by Berns?
- Det går bra och jag gillar att det är så osvenskt: selektivt, nischat och man vågar tänka stort - alla sådana saker som vi inte är vana vid. Det är ju ett jättestort samarbete och handlar ju inte bara om mig Berns eller Peter Andersson utan också om varumärkena. Jag tycker vi har lyckats göra en bra produkt med småresurser; vi får ju till exempel inget statligt stöd.
King har ju tidigare haft flera samarbeten med olika varumärken, bland annat med Hackett. Är det fler sådana samarbeten på gång?
- Det kommer fler grejer, men det är ingenting jag kan berätta något om än. Men det kommer hända saker.
Det talas om att du ska skriva en ny bok, Per. Kommentar?
- Jaså gör det? Det låter spännande! Jag säger inte mer än så.
Presentationen av listan firas på Berns i kväll, med start för en halvtimme sedan. Fashionisto springer dit och tar med kameran, för att se om något intressant kan fastna på linsen. Listan i sin helhet finns att läsa på Fashionisto i morgon. Den - och mycket annat - presenteras också i det nya numret av King, ute den 20 maj.
Ett ögonblick ... Thomas Behring, marknadschef, Dressmann Sverige
För några dagar sedan såg jag ett studentflak åka runt i Stockholms innerstad med glada studenter (eller i alla fall klädda som studenter) på. Musiken pumpade, men det dracks ingen alkohol och de första gymnasieskolorna i Stockholm att ta studenten gör det de sista dagarna i maj. På sidorna av flaket satt dessutom stora Dressmannaffischer uppsatta. Kommentar?
- Det är inget jag känner till. Det är inget vi på det svenska huvudkontoret har varit med och arrangerat eller stått bakom. Det måste vara någon regional chef, eller till och med enskild butikschef som fixat det.
Klart är att många av de kommande studenterna lär nappa på Dressmanns, Brothers eller Topmans "köp det och det, så får du det och det på köpet"-erbjudanden, i stället för att exempelvis inspireras av min gamla Manolokollega Olof Enckells artikel i ämnet.
Dressmann är annars, enligt Resumé, mest aktuella just nu med att klädsponsra Viasat-redaktionen på plats under hockey-VM i Kanada. Och, för att uttrycka sig milt, och deklarera en rent personlig åsikt, såg ju studioherrar Runheim och Södergren hellre än bra klädda ut under gårdagskvällens kvartsfinaldrama.
Lyxjeansen från Kato är i Sverige för att stanna
När undertecknad besökte agenturen VOX tidigare under dagen tilldrog sig naturligtvis deras kronjuvel, det japanska premium work wear-märket Kato, mycket uppmärksamhet. Höstkollektionen från märket fortsätter i samma stil som våren, med skjortor som behandlats för att ge dem en arbetad vintage-känsla, rejäla, genomarbetade jackor i tjocka material som kostar därefter - och - såklart - jeans! Framöver är emellertid, berättade Finn Alpberg på VOX, ambitionen från Katos sida att arbeta mot ett mer dressat koncept. Och vad som sades vara den urspungliga ambitionen från SOLO:s sida, att begränsa Kato till butikshyllorna i Stockholmbutikerna har på sistone ruckats lite, då plagg skickats även till butikerna i Uppsala och Linköping. Tanken är, enligt uppgift, att låta kläderna ligga där i någon månad för att stämma av hur intresset i de lite mindre städerna är för märket. Någon utrealisation verkar det å andra sidan inte bli tal om: Kato har varit tydliga med att man förstår svårigheten med att ta in ett så dyrt koncept till en butikskedja, som visserligen varit svenska mästare på att sälja jeans under en längre tid, men där utbudet traditionellt legat på en tredjedel i pris jämfört med Kato. Man har till och med varit villiga att utan kostnad ta hem plaggen till Japan, i stället för att se dem reas ut!
Kato A/W -08:
Skjorta, jacka och chinos.
Jeans.
Fashionisto har sökt SOLO:s herrinköpsansvarige "Mackan" Lindström för en kommentar till denna artikel och den föregående (med tanke på att Fashionisto kunde avslöja att SOLO tar in dennes höstkollektion), men han har varit på utlandsresa i tjänsten i dagarna och inte gått att nå. Om artikeln uppdateras med en kommentar från "Mackan", kommer "Uppdaterad" inleda artikelrubriken. En längre intervju med företrädare för kedjan är dessutom inplanerad längre fram.
Kollektion i fokus: Steven Alan S/S -08
Steven Alan är en New York-baserad designer, som väckte stor uppmärksamhet redan på Gallery-mässan i Köpenhamn i somras, då agenturen Sjöklint Agenturer, som ansvarar för införsäljningen i Skandinavien visade märket. Resultatet syns redan i vår, enligt Magnus Tarkowski på agenturen, som räknar upp STUK i Göteborg, Nordlunds i Växjö, Face i Varberg och Pede & Stoffer i Köpenhamn och Århus som återförsäljare av vårkollektionen. Till hösten kan Fashionisto berätta att samtliga SOLO-butiker i landet kommer stå som återförsäljare. Dessutom STUK-butiken i Bruno Gallerian i Stockholm, butikerna Riddargatan 12 och Wink i samma stad, samt sevärda Paparazzi i Halmstad.
Själva kollektionen, liksom alla andra från märket, genomsyras av ett ganska casual utförande med tydliga amerikanska vibbar. Skjortorna tvättas flera gånger för att få just en tvättad, lite sliten vintage-känsla och passformen är, märkte man redan när man provade dem i Köpenhamn i somras, svårslagen.
Cheap Monday släpper "Autobahn" - storsatsar på non stretch-jeans
- Vi kommer arbeta mycket mer med jeansmodeller utan stretch framöver, säger han. Vi gillar ju stretch, så det kommer vi köra på även i fortsättningen, men det blir många fler modeller från oss utan strech, säger Örjan Andersson, som ligger bakom den nya Cheap Monday-byxan (också).
"Autobahn" är en rak modell, som naturligtvis anspelar på den tyska motorvägens långa raksträckor, med normalhög midja, raka ben, men med en, för märket närmast karakteristisk, tight passform.
Örjan Andersson är nöjd med mottagandet den fått:
- De flesta av våra distributörer har köpt in den och vi har sålt in den bra i många länder.
På frågan hur många och vilka av det dryga 30-talet länder märket säljer i, som tagit in även "Autobahn", konstaterar han skämtsamt:
- Ja, i alla fall till Tyskland! Nej, men jag vet inte riktigt, men om jag ska gissa, så i alla fall ett 20-tal.
Till skillnad från exempelvis Acne, så har inte Cheap Monday kommunicerat sina jeansmodellnamn så tydligt.
- Jag vill gärna att det ska finnas en anknytning mellan namnet och modellen. Så har vi försökt göra sedan den allra första modellen (som alltså hette "Tight", Fashionistos anm.), säger Örjan Andersson.
Från Cheap Mondays sida lyfter man fram "Autobahn" som en av märkets förmodat viktigaste jeansmodeller för de kommande säsongerna och den första upplagan kommer i sex olika tvättar: överfärgad svart, tvättad svart, otvättat blå, mörkblå tvättad, grå-blå och en gulbrun tintad* modell.
*Jeansteknik, som ger en "smutsig" look.
Länkvärt inför helgen
Många nya läsare har, att döma av statistiken, hittat hit den senaste tiden och då Fashionisto i dagsläget inte uppdateras under helgerna tänkte jag, inför denna, bjuda på länkar till lite intressant läsning, så kommer nytt material i nästa vecka.
singular: Utmärkt blogg! Gillar du The Sartorialist, eller Manolo för den delen, kommer du älska denna. Befriande med en manlig modebloggare i det här landet, som med sina "Dagens Outfit" slår oss samtliga kollegor med hästlängder, utan att känna sig nödgad att skriva var hans kläder kommer från.
Sydsvenskan: Modigt skånskt mode och Sydsvenskan: Skånes klädskapare: Det är när man läser artiklar som dessa som man förstår var landets mest lovande framtid i den här branschen är baserad någonstans.
DN: Dramaten rensar i kostymförrådet: Alla andra utförsäljningar, utom möjligen Cheap Mondays (vars senaste tilltänkta tvådagars utförsäljning blev förkortad till blott en dag eftersom allting såldes redan under första dagen), känns lite futtiga i jämförelse när den tillförordnade presschefen på Dramaten enligt artikeln "räknar med ett par tusen besökare". Den 17 maj får norrmännen fira sitt och vi fira vårt, mellan 10 och 16, men tipset är att vara där långt innan öppning för att slippa köa.
Till sist: Det går en kall, kall kår längs ryggraden när jag ser och läser detta.
UPPDATERAD: Kan inte undanhålla er hur Rodeo återger Vivienne Westwood i sitt senaste nummer: "Mode är livsförbättrande och jag tycker att det är en underbar, generös sak att ge andra människor." Kan också berätta att Vivienne Westwood faktiskt tog in på hotell i Stockholm i dagarna, vad hon nu gjorde här .... ?
Webben bara början för Pudel
- Pudel går framåt med en långsiktig plan, skriver Lina Österman i ett mail från London till Fashionisto.
Nästa vecka avslutar Lina Österman sin utbildning på anrika Central Saint Martins med sin slutvisning. Den påbörjade hon redan 2003, men tog en paus under totalt två år för att på heltid bygga upp konceptet Pudel. Märket driver hon driver ensam från London, men med stor hjälp med det administrativa från sin mamma, som är baserad i Stockholm. Ett i dagsläget ganska framgångsrikt arbete, får man säga, eller vad sägs om följande kundlista: BStore (London), Isetan (Tokyo), Opening Ceremony (New York och Los Angeles) samt ytterligare ett 30-tal andra återförsäljare, främst utanför Sverige. I Sverige har hon kanske gjort sig allra mest känd för sina visningar på +46-mässan och genom att kommunicera den "trasiga", oversizade looken. Om det skriver Lina såhär:
- Dom "trasiga" plaggen är en del av mitt koncept som är kvar varje sasong, det har blivit lite som ett trademark for Pudel. Jag vill såklart inte det ska se trasigt ut, utan jag försöker att ge plaggen mer personlighet med mina detaljer.
Till sommaren bär det av till USA för en mässa och för att presentera kollektionen i showroomet i Los Angeles och New York. Därefter mässa i Köpenhamn och till sist medverkan på damveckan i Paris i oktober. Huruvida det blir visning och/eller medverkan på mässa eller inte i Stockholm i sommar är ännu oklart.
Linas bakgrund, framförallt den som designerassistent åt Martin Margiela, väcker onekligen ett visst intresse, men att ställa specifika frågor om honom har man ingenting för:
- Angående Margiela så säger jag: ingen kommentar. Mr Margiela är den mystiske mannen som ingen vet vem han är, det är väl det som är så intressant så vi kan väl behålla det så, avslutar Lina sitt mail.
Kollektion i fokus: Nakkna S/S -08
(Klicka för större bild.)
Ren och skär estetik på en mycket, mycket hög nivå. Nakkna säger det bäst själva:
THE BEHAVIOR OF LIGHT (s/s 2008)
As described by Nakkna:
Inspired by the reflection and refraction of light rays from the sun as they meets a prism. The light rays and the prism's geometric shape are illustrated in prints, string art embroideries, mirror applications as well as Nakkna's typical geometric cuts.
The silhouette focuses on volume and drapes at the back in the form of cape details, watteau darts and drapes. Shoulders are built up in rounded shapes.
Hajpade 5PREVIEW ocensurerat
Helt i svensk skymundan har svenskfödda Emeli och argentinskfödda Diego med sitt t-shirtmärke 5PREVIEW på rekordkort tid skapat en hajp i stil med House of Holland häromåret. Fashionisto mailade Rombaserade Emeli och här följer mailsvaret oredigerat, det enda som ändrats är språkfel och irrelevant innehåll:
"Hej!
Först vill jag bara säga att efter en massa år i Italien skriver jag urdåligt på svenska. Ändra som du vill om det låter konstigt!
Har skrivit ihop lite svar på dina fràgor:
Vilka är ni som ligger bakom 5PREVIEW?
Vi är Emeli och Diego. Jag är född i Sverige, Diego i Argentina, och båda kom till Italien 1999, men vi träffades i
Rom förra hösten.
Har ni någon utbildning inom mode?
Emeli: Ett år på Instituto Europeo di Design i Milano, industridesign i Florens, grafisk formgivning på Forsbergs i Stockholm och en massa annat. Nu jobbar jag sedan tre år som ansvarig mönsterformgivare/grafiker pà Killah (en av Miss Sixtys yngre linjer) och skriver om trender i en italiensk tonårstidning.
Diego: Diverse kurser på St. Martins i London och Accademia di Moda & Costume i Rom, pågående universitetsutbildning i arkitektur. Jobbar sedan flera år på ett arkitektkontor.
När började ni sälja märket? Vad är tanken bakom det?
Projektet startade i mitten av januari av en slump. Vi hade redan sedan vi träffats i slutet av förra sommaren snackat om att göra en liten klädkollektion men den rätta idén hade inte infunnit sig. Eftersom jag jobbar för ett superkommersiellt klädmärke har jag lärt mig att det måste vara åtminstone lite kommersiellt för att lyckas och det finns ju redan så mkt fina kläder överallt (framförallt på den svenska klädscenen) så det kändes egentligen överflödigt att göra något nytt. Idén dök sedan upp men pengarna för att sy upp kollektionen saknades. I samma veva tryckte vi ett par t-shirts hemma, för privat bruk. Vi tog ett par bilder och lade ut på MySpace. Dagarna efter hade vi (jag skojar inte) hundratals förfrågningar om var man kunde få tag på de där tröjorna. Eftersom vi fortfarande behövde pengar för att sy upp kollektionen tänkte vi att vi kunde göra något av det. Därav namnet Preview, en förhandsgranskning. Numret 5 är än så länge en hemlighet.
Vad vill ni visa med era t-shirts?
Inget speciellt, egentligen. Vi tycker om dem - folk tycker om dem. Idén är sa enkel, men om du kollar runt lite i
butiker och på internet sa finns det egentligen ingen konkurrens. Vi kan inte jämföras med Henry Hollands nu-rave kitsch och vi är inte politiska som Katrine Hamnett. Vi är ironiska, vänder upp och ner på vanligheter som Colosseum och Eiffeltornet, vänder alla tryck bak och fram, leker med kända logotyper...
Estetiken är väldigt enkel. Inte bara på tröjornas tryck utan även hur vi visar upp dem. Vi använder bara oss själva som modeller och vi är lite sneda som vanligt folk, och så har vi på oss rånarluvor då vi vill ta uppmärksamheten från oss själva och vilka vi är.
Det blir lite löjligt att teoretisera över något så enkelt som svarta, feta tryck på vita, enkla t-shirts men om vi så vill kan vi säga att vi på något sätt använder den vita tröjan som ett högkvalitativt pappersark och på detta skriver vi vårt budskap med stora lite smutsiga oregelbundna svarta bokstäver. Kontrast. Minimalt och rock 'n' roll på samma gång. Demokasettkänsla med rockstarpotential, hehe.
Hur sker produktionen?
Vi har designat t-shirtmodellen. Produktionen sker i en liten studio i Abruzzo pà Italiens östkust.
Hur gör ni trycken?
För hand, med schabloner och screenramar. Otroligt tidskrävande men man ser skillnaden mellan handgjort
(små charmiga defekter) och screentryckt pà löpande band.
Vilka butiker ligger ni i?
Än sa länge TwoSee på Carnaby Street i London, Ilil Shop i Shibuya (Tokyo), Paraphernalia i Montikvarteret i Rom, Violent Green i Brisbane (Australien). Men vår agent har ett stort nätverk sa så snart produktionen kommer igång kommer förhoppningsvis allt att expandera.
Hur ser försäljningen ut?
Vi sålde slut första upplagan på 100 t-shirts på fem dagar. Folk började beställa redan innan vi hade produkten; vi hade fotograferat prototyperna som var tryckta på 1-euro-t-shirts från lokala marknaden.
Säljer ni mest via webshopen, eller i butik?
Det får vi se. Många vill känna på produkten och prova innan de handlar. Tröjorna kostar rätt mycket (cirka 65 euro) så jag kan förstå det.
Hur har intresset från svenska butiker varit?
Vi har inte ens börjat visa oss i Sverige. Vår agent jobbar från London med koncentration på England, Japan och Hongkong, men har även kontakter i Stockholm.
Stämmer det att ni redan sålt slut på första upplagan?
Ja, men det var en liten produktion för att testa fabriken. Som nykomling bortprioriteras man lätt, men sakta men säkert börjar de förstå att vi menar allvar, hehe.
Kommer ni vara med på några mässor, i Sverige eller utomlands?
Vi kommer att synas under modeveckan i London och Berlin.
Hur ser ni på framtiden? Kommer ni göra annat än t-shirts?
I den här kollektionen har vi bara en t-shirtmodell, men i kommande kommer vi även att göra linnen, hoodies och shoppers.
Har du någon rolig kuriosa att berätta?
En av de första beställningarna kom från en kille på franska landsbygden. Ett par veckor senare skrev folk och sa att de sett en av våra tröjor på en fransk tevetalkshow på bästa sändningstid. Jag letade upp programmet på YouTube och det visade sig att den franska killen var regissör till Madonna och Justin Timberlakes "4 minutes"-video. Francois Rousselet har även regisserat en av mina favoritvideor: "DANCE" med Justice, där hela konceptet bygger pà t-shirttryck. Så att han ville ha på sig vår var en stor ära.
Överlag har pressens uppmärksamhet varit oproportionerligt stor. Innan "kollektionen" kommit ut var vi med i
italienska GQ och på ett helt uppslag i Milk X från Hongkong. Nu väntar bland annat italienska MarieClaire, Dazed & Confused och Pig Magazine.
Vi håller på att göra turnétröjor till Black Acid (Richard Fearless fràn legendariska Death In Vegas nya band) och italienska Bugo. Han är ju inte känd i Sverige men här i Milano är han på Beck-nivà. De hörde alla av sig till oss och ville samarbeta."
Fråga: Vem blir först att ta in detta i Sverige?
5PREVIEW.com
5PREVIEW.blogspot.com
Analys: Svenska butiker kan rädda svenskt mode!
Jag träffade en säljarrepresentant från branschen häromveckan. Han beklagade sig lite över responsen han fick på ett av hans märken - ett jeansmärke - under en säljresa ute i landet för en tid sedan. Reaktionen han mötte i butikerna i de lite mindre städerna var unisont något i stil med: "Ett jeansmärke till, vad ska vi med det till?" Och även om Fashionisto framöver sätter luppen och lyfter fram flera högintressanta svenska jeansmärken är det kanske inte "svenska jeans i mellanprissegmentet" som säljer bäst i svenska butiker just nu. Faktum är att "svenska" märken överlag verkar sjunga på sista versen. Säljaren var inte ensam: svenska märken i svenska butiker är inte längre en given kombination.
De senaste åren har sett det ena svenska märket efter det andra göra entré på marknaden. Alla med varsin dröm om att slå hårt - att bli det nya Odd Molly, Cheap Monday eller Acne. Konkurrensen har blivit därefter: mördande. Under en längre tid har märken med mycket försäljning i de tre storstäderna beklagat sig högt och ljudligt över den stenhårda konkurrensen. Att vända sig till de lite mindre stora städerna har varit en lösning. Uppsala, Lund och Helsingborg har vardera en eller flera butiker som varit villiga att våga satsa på mindre och/eller större svenska märken, Borås och Umeå likaså. Men när även normalt så positiva och optimistiska säljare vittnar om att inställningen även där blivit hårdare mot nya svenska klädesmärken finns det egentligen bara en väg att gå: utanför landet. Ett antal svenska märken har gått just den vägen - och lyckats. Rickard Lindqvist, Julian Red - och Gudrun Sjödén! - är bara tre exempel på varumärken med en mer eller mindre ansenligt högre försäljning utomlands i Sverige. Någon sa att japaner visst aldrig verkar tröttna på svenskt mode och svensk design och det ligger nog mycket i det. Men fråga ett gäng nystartade klädesmärken som helst hur många som är villiga att lägga ut fem- eller sexsiffriga belopp på ett osäkert deltagande på en mässa i Köpenhamn, så är det lätt att förstå ytterligare en problematik i sammanhanget.
Frågan hur det kunnat bli såhär kan omöjligt ha bara ett svar, men bland annat på grund av detta:
- Sverige är ett litet land. Ett förvisso modemedvetet, men ändå litet land, med en begränsad marknad, till stor del också beroende på att ...
... Sverige är ett lågprisland. Siffror som hörts om att 70% av alla svenska män handlar på Dressmann sätter sin prägel på marknaden. Och så H&M på det!
- De märken som tidigt etablerade sig och vann mark har på kort, men i sammanhanget lång, tid byggt upp en trogen kundbas. Vill man se vad följden av detta blir räcker det att gå in exempelvis på en SOLO-butik och fråga jeansansvarige vilka jeansmärken som säljer bäst. Två svenska märken och ytterligare två amerikanska, blir nästan garanterat svaret. Vilka det är är inte svårt att räkna ut.
- De nya märken som väl får möjlighet att sälja sina produkter i butik blir oftast (inte alltid, men oftast) tvungna att göra det på kommission, alltså att butiken inte betalar något för att ta in varorna, utan i stället ersätter kreatören om och i så fall när de blir sålda. Svårt att få en trygghet i verksamheten då!
Hela landet sjuder av en världsunik kreativitet, som inte ska överskattas, men som ändå blivit internationellt uppmärksammad. Det viktiga första steget för ett nytt svenskt märke är att få börja sälja sina produkter, få synas och få betalt för dem. De svenska butikerna genomlider ofta samma konkurrens som märkena de säljer, men vem vinner på ett utbud av exakt samma märken? Fler måste gå utanför ramen, våga - och vinna! På så sätt behöver inte fallet för de svenska märkena bli så tungt, som det nu annars kan befaras bli. Upp till bevis, svenska klädesbutiker!
